Untitled - Åbo Akademi

I. Populärhistoriska biografier
149
De populärvetenskapliga biografierna företräder olika biografiska paradigm, allt från
drag av det klassiska paradigmets tematiserings- och karaktärspremisser och stil till det
romantiska paradigmets fokusering på unicitet och utveckling 1 till den variant inom den
moderna biografin som Daniel Madelénat kallade ”superbiografin”. 2 Gemensamt för
nedanstående levnadsteckningar är att biografen närvar i texten och uttrycker sin
presens via dramatisk-expressiva effekter och/eller interfolieringar i interpreterande
analyser. 3 Vi möter biografin som samtidsdiskussion: biograferna förbehåller principiellt
samtid och framtid frihet i omdömet. Tolkningen av det svenska helgonet skapas
medvetet från den egna samtidens utsiktsplatå och inte enbart från källkritikens grund. I
tolkningen inbäddas ett tydligt ”så här ser vi saken nu” i vår tid. I viss mån märks en
påverkan av utomvetenskapliga värderingar. Samtliga populärhistoriska biografer
uppvisar en stark tilltro till det biografiska uppdraget. De skriver helbiografier och tror,
med få reservationer, på biografins möjligheter att förmedla ett personhistoriskt porträtt
i helfigur. Denna självkänsla växer, enligt Bengt Hildebrand, fram ur biografins
dagsläge, ur dess rika men mångstämmiga diskussion. Frihet i omdömet betyder just
kontinuerlig diskussion. 4 Detta innebär inte ett förakt mot empirin eller käll- och
tendenskritiken, men visar att biografins angelägenhet inte vilar i tillit till en tidlös
kunskap enligt arvet från upplysningstidens vetenskapsideologiska paradigm. Tolkningen
konstituerar sig främst till ett mångfacetterat och tidsbundet möte.
Tidsavtrycken i biografierna av Lydia Wahlström, Sven Stolpe och Birger Bergh
följer den politiska idéhistorien och samtidsdebatten. Vi rör oss längs en linje från
kristendomens, statsreligionens, självklarhet, demokratifrågor och jämställdhetsdebatt
samt nationalistiska övertoner i den första biografin vid 1900-talets början till 1970talsbiografins
högljudda kommunikation med psykoanalysen, olika ideologiskt grundade
värderingsfrågor, som kristendomen och den dominerande vänsterideologin, samt
analyskontexter som sexualiteten, puberteten och feminismen. Slutligen möter vi ett
biografiskt samtal med den avkristnade publiken vid 2000-talets början. Gemensamt för
dessa Birgittabiografer är biografernas starka medvetande om läsarens och samtidens
närvaro i det biografiska förmedlingsrummet. Det litterära greppet är framträdande i
biografierna: den diakroniska berättelsestrukturen är samordnad med eller underordnad
den synkroniska: fakta och tolkning förenas, olika tidsplan dras parallellt så att de
biografiska fragmenten bildar en strukturerad berättelse med rörliga kopplingar till
biografens/läsarens samtid. 5
1 Det typiska objektet för en klassisk biografi är, enligt Madelénat, detsamma som i en eulogi, d.v.s. en man
som föredömligt har tjänat samhället och kan användas som förebild för andra. Gärningen, dygden och
exemplet är kriterierna. Innehållet kan formas till en eloge eller en utförligare beskrivning, detaljrik och
anekdotisk, för att framhäva det individuella utan att exempelfunktionen raseras. Madelénat, La biographie,
Paris, 1984, s. 51-63.
2 Madélenat, 1984, s. 72f. Superbiografin följer som det maximala idealet efter biografins utveckling mellan
konstens och vetenskapens konnotationer och ideal. Slutproduktionen formar sig till en syntes av grundlig
lärdom, intuitiv förståelse, trovärdig tolkning och högt ställda krav på litteraritet.
3 Nadel, Ira Bruce, Biography. Fiction, Fact and Form, London 1984, s. 170-171.
4 Jfr Hildebrand, Bengt, Hildebrand, Bengt, ”Klimatväxlingen i modern svensk biografi”, Personhistorisk
Tidskrift, 57, 1959, s. 168.
5 Nadel, 1984, s. 159.