Untitled - Åbo Akademi

266
fullhet kan inte uppfattas som observationer och logiska uträkningar utan genom
engagerat, erfaret liv. 139 Billing gav uttryck åt samma andemening i andra ordalag:
”Religionen är ej en flykt från verkligheten utan ett uppvaknande till att se denna, sådan
som den till sitt innersta väsen är. Ingen vetenskap kan därför ock vara ifvrigare än den
att se all verklighet just sådan den är”. 140 Här blir kontakten till tysk biografitradition
åter igen aktuell genom sin betoning på det mysteriösa och irrationella i skapelseprocessen.
141
Att tro och vetande kunde existera parallellt visar ett av de nya vetenskapsområden
som växte fram och som inverkade starkt på Birgittaforskningen och bilderna
av henne. Religionspsykologin i Sverige kom inledningsvis att stå mitt i korsdraget av de
empiriskt förklarbara vetenskapsidealen och personlighetsfilosofins helhetsideal i en tid
när naturvetenskaperna och tidens scientism hade flyttat Gud in i själen. Med 1900talets
förbättrade vetenskapstekniker gällde det nu att hitta religionens realitet inne i
människan eller alternativt reducera religionen till flyktiga rörelser i sinnet, som den
psykologiska vetenskapen kunde isolera som mänskliga fenomen utan vare sig
transcendent ursprung eller uttryck för gudomlig immanens. Westmans människosyn
och psykologiska grepp faller på sätt och vis under den dualistiska personlighetsmodellen
där människan ansågs bestå av något givet, konstant, och något föränderligt
och ändringsbart. 142 I Westmans Birgitta ligger det givna i karaktären och utkorelsen.
Men det föränderliga handlar inte om hennes egen psykologi; omvandlingen försiggår i
det inre själsrum som låter sig ockuperas av Guds omskapande vilja. 143 Transformeringen
sker genom den totala lydnaden och i personlighetsutvecklingen synliggörs själva
aktören bakom förändringen.
Det teologiska synvinkelskiftet innebar att biografiskt och självbiografiskt
materialet blev begärligt som erfarenhetsreligiös empiri inom teologisk forskning och
för den expanderande religionspsykologin. Kanske kan vi ana en existentiell parallellitet
till den brottning med livsfrågorna och den provkarta på metafysiska stämningslägen
som den samtida skönlitteraturen visar upp efter sekelskiftet. Med Verner von
Heidenstam, Vilhelm Ekelund och Per Lagerkvist inleds en tradition av konfessionslös
livsmystik och livsgrubbel i poesin, som skapade en allmän föreställningsberedskap för
existentiellt tänkande i svensk litteratur. Nietzsches och Kierkegaards sinsemellan
antipodiska brottningar med de stora frågorna kan ofta skönjas som filosofiskt
bakgrundsraster. 144 Detta sökande efter det egna ”jaget” och en meningsgrund i
tillvaron, som skapande språkrum i skönlitteraturen, gjorde att biografisk forskning
knappast kunde stimuleras tillräckligt av den scientism som utmärkte även
humanvetenskaperna under 1900-talets först decennier.
Rent pionjäraktig torde Westmans studie vara som vetenskapsanalys inspirerad av
de nya religionspsykologiska teorierna och metoderna, som kring sekelskiftet hade
framförts med J.H. Leuba, William James, Henri Delacroix och F. von Hügel som internationellt
framträdande forskarnamn. 145 Förutom Nathan Söderbloms introducerande
139 Söderblom, Nathan, Religionsproblemet inom katolicism och protestantism, del II, Stockholm 1910, s. 407, 396-
417 Se även Söderblom, (1903) 1930, s. 90 som alldeles särskilt framhåller den geijerska jag-du-relationen i
den religiösa gemenskapen. Om Hjärnes syn på personligheternas betydelse i historien, och framför allt i
den söderblomska profetiskt tolkande och agerande meningen, se Hjärne, 1908, s. 51f.
140 Billing, Einar, Herdabref till prästerskapet i Wästerås stift, Stockholm 1920, s. 32.
141 Jfr Scheuer, 1979, s. 115
142 Madelénat, 1984, s. 121-130.
143 Westman, 1911, s. 145-148.
144 Jfr Stenström, 1984, s. 24-35.
145 Om religionspsykologins framväxt och första landvinningar se Sundén, 1959, s. 11-46.