Untitled - Åbo Akademi

sak gäller i än högre grad de psykologiska 59, existentiella, etiska och moraliska aspekterna
samt frågan om en djupare individuell livsmening med sina ingredienser av skuld,
ansvar, kärlek och andra personligt moraliska avgöranden, som är reella i ett liv och som
biografin kan avhandla mer öppet och tillgängligt än många andra textgenrer. Det är
möjligt att jag har förstått fel, men jag undrar om Epsteins biografiska utgångspunkt
förmår ge mer än en biografisk bild av människan: individen som enbart exponent för
sin tidsmiljö, en diskurs inom en diskurs.
I biografisk teoribildning har Epstein ändå mycket att ge, påpekar Inger Larsson
påpekar. Hans teori får konsekvenser. Ifall livet betraktas som en kodad aktivitet som
återkodas i och genom livstexten, alltså i det kulturella sammanhanget, och betraktas
den livstexten återkodad i och genom berättelsen blir till exempel avbrott mellan liv och
text naturliga, skriver hon. Det blir de inte i ”den traditionella biografin”. 60
En kortfattad resumé över 1900-talets debatt om biografi som personhistoria eller
fiktion, faktareferentiell rekonstruktion eller konstnärlig konstruktion, skulle lyda:
sanningens fotspår finns att söka bland fakta; fakta i sig är inte sanningen. Faktapositivismen
är inte saliggörande för det biografiska skrivandet, men betoningen på det
kritiska urvalet i den moderna biografin speglar kanske delvis positivismens högt ställda
vetenskapliga krav.
Men om vi lyssnar till Edward Mendelson har man däremot i den internationella
forskningen lagt ner avsevärt mer energi på autobiografins problem än på de svårigheter
skribenten möter inför uppgiften att försöka skildra ett annat jag. 61
1.4 Biografityper och narrativa strukturer
Ordet biografi klyver vi vanligtvis i leden liv och skrift: livsskrift eller skrift över ett liv.
Men det finns en vidare nyans: bios betyder även levnadssätt. Det gör det lättare att
förstå det kvardröjande draget av förebildlighet i biografin. Inriktningen på levnadssätt
gjorde ett kronologiskt berättargrepp inaktuellt i de första biografierna under antiken. I
stället konstruerades levnadsteckningen logiskt eller tematiskt. Enligt Sergei Averintsev
var biografin ursprungligen en beskrivande litteraturform snarare än en berättande. I en
artikel om den antika biografin redogör han för utvecklingen och noterar att handling
och karaktär betraktades som en förening av tecken och tolkning. Biografin under
antiken skapades genom en deduktiv arbetsmetod. Enskilda handlingar, yttranden,
ageranden analyserades och lyftes till en generell tolkningsnivå i konvergens med en
uppsättning typiska personlighetsdrag. Det kronologiska berättandet var underställt
beskrivningen. 62
Grovt indelat finner man två typer av biografier som grund för senare indelningar:
eulogin och den transcendentala biografin.
59 Som Inger Larsson noterar säger ju Epstein ingenting om de psykologiska tolknings- och förståelseprocesserna
och jämfört med Nadel ger han heller inga råd inför den narrativa utformningen. Epstein
kretsar kring den epistemologiska metanivå som anser förbisedd i tidigare teoribyggen och biografier.
”Epstein har åtskilligt att säg om interaktionen mellan diskurser men hans språkteori blir i praktiken
orimlig”, sammanfattar Larsson. Larsson, 2003, s. 30.
60 Larsson, 2003, s. 30.
61 Mendelson, E., ”Authorized Biography and Its Discontents”, s. 21, Studies in Biography, ed. D. Aaron,
Cambridge 1978.
62 Averintsev, Sergei, S., ”From Biography to Hagiography. Some Stable Patterns in the Greek and Latin
Tradition of Lives, including Lives of the Saints”, Mapping Lives. The Uses of Biography, red. P. France, W. St.
Clair, Oxford 2002, s. 20.
45