Untitled - Åbo Akademi

373
Eventuellt uttunnar detta några av frågetecknen i analysen av Toni Schmids idéhistoriska
hemvist. Hennes strävan att förklara Birgittas andlighet och uppenbarelser
utifrån rationellt iakttagbara utgångspunkter måste, tror jag, sökas också någon
annanstans än i den källkritiska historieforskningens skola.
1.4 Förmedlingsrummets ekoeffekter
Det verkar som om Schmid har funnit både den strikt historiekritiska forskningen och
den biografiska metoden som otillräckliga i sig. Hennes verk signalerar hur trång den
historiekritiska skolan var när det gällde att skriva om individen i historien, men hon
förmedlar indirekt en stark kritik mot den syntetiserande och idealiserande biografik
som dittills hade utmärkt Birgittabiografierna. 116 Vi möter en betydligt mer avidealiserad
och avhagiograferad Birgitta än hos Fogelklou och Westman. 117
Termerna empati, sympati, inlevelse, identifikation och affinitet får ingen egentlig
relevans i Schmids biografi. Som vi såg ovan menade vissa forskare att identifikationen
är något positivt. Andra igen har insisterat på en distinktion mellan empati och
identifikation/projicering. 118 Empati, uppfattad som förmågan att sätta sig själv in i en
annan människas situation, kännetecknar delvis den biografiska tolkningen i Birgitta och
hennes uppenbarelser. Men då ser jag denna kapacitet som ett utslag av en teologiskintellektuell
förförståelse, konfessionsaffinitet, och en kunskapsmässig rotfasthet i
medeltidens omgivningar och tankevärldar. Biografens projicering, beskriven av Carl
Rollyson som en oförmärkt diffundering ut i autobiografin när ”the biographer
gravitates precisely to what he shares in common with his subject”, 119 är nollsignifikant
för Schmid. Förförståelsen genererar en saklig-neutral bild, både en ”snällhetsexeges”
och en ”elakhetsexeges” om vi prenoterar begreppen till saklig-positiv förståelse och
extremskarp kritiskhet. 120 Birgitta tecknas som den främmande andra, ett subjekt, vars
rörelser Schmid försöker följa med distanserad blick och någon gång lyckas möta i en
inkännande förståelse. 121
En av de markanta vetenskapsaspekterna i Birgittamonografin gäller själva återgivningen
av medeltiden. Här behövs inga transformationer för att skingra ”det medeltida
mörkret” eller för att förklara ”vidskepelserna” och den särskilda ”medeltidsmentaliteten”.
Med ingående sakkunskap kan vi, enligt Schmid, möta Birgitta direkt. Människan
som art och väsen har inte genomgått så omvälvande metamorfoser att studiet av en
medeltidsmänniska skulle omöjliggöras. Tilliten till det vetenskapligt biografiska
projektet är starkt. Om min ovanskissade hypotes om Schmids hemmahörighet
antingen i nythomismen eller i den lundateologiska traditionen är korrekt så förstår vi
varför hon inte uppfattar några förståelse- eller kommunikationsbarriärer till Birgitta
och hennes medeltid. Själv tror jag också att en stor del av Birgittas uppenbarelser blir
starkt kristendomskritiska bok från 1949 blev startskottet för en av 1900-talets största svenska idédebatter
med djupgående följder ända in i vår tid.
116 I Schmids förförståelse ingår att alla helgonöverdrifter och legendutsmyckningar behöver detroniseras.
”Det är självfallet att alla dessa heliga män och kvinnor gjorde ordensstiftarinnans och sierskans
helgongloria ändå mer strålande. Hon hade dock varit den första, som hävdat gudsvännerna Brynolfs och
Hemmings helgonvärdighet…”. Schmid, 1940, s. 25, 190.
117 Schmids realistiska Birgitta är däremot inte helt olik bilden av henne hos Lydia Wahlström.
118 I Text och tolkning, 2003, s. 19-22, återger Inger Larsson huvuddragen i argumentationen.
119 Jfr Rollyson, Carl E., ”Biography Theory and Method. The Case of Samuel Johnson”, Biography: an
Interdisciplinary Quarterly 25, 2002, s. 366.
120 Schmid, 1940. Jämför s. 175-176, 182, 187-189, 191-193 med s. 46, 61, 117.
121 Schmid, 1940, s. 92-93, 96-98, 191-193.