Untitled - Åbo Akademi

218
rekommenderade en dramatisk-scenisk metod men krävde trohet mot fakta. En
fördjupad läsning av den biograferades egna texter är, enligt Edel, en förutsättning för
att hitta den individuella stilen i återkommande bilder och tänkesätt. 369 Jag tror inte att
Bergh följer någon förbestämd biografiteori, men han är kompositionsmässigt den mest
medvetna av samtliga Birgittabiografer. I Den heliga Birgitta. Åttabarnsmor och profet finns
en genomtänkt narrativ metod, som reducerar faktualitetens funktion i texten till väl
övervägt element i kompositionen. Den fiktionella formen styr över dispositionen och
det historiska innehållet. 370 Berghs biografi kan därför även inrangeras som en
interpretative biography i Paul Murray Kendalls subjektiva-objektiva terminologiskala eller
kategoriseras efter James L. Cliffords identifieringar som en artistic-scholarly biography. 371
Birger Bergh är en biograf i den dramatisk-expressiva stilen. Han involverar sig
själv och sin (vår) samtid i texten genom kommentarer och jämförelser med nutidens
överideologi och underförstådda mentalitet. I den dramatisk-expressiva biografin
etablerar biografen dessutom ett unikt relationsförhållande mellan sig själv och den
biograferade, vilket han utvecklar och uttrycker med dramatiska effekter. 372 Inslag av
interpreterande analys förekommer ändå flerfaldigt i Berghs biografi över Birgitta. Han
uppträder som en Vergilius för läsarens Dante för att leda läsaren in i förståelsen av
Birgittas tid och tankar. 373 Berättargreppet är externt hållet. 374
369 Bergh har knappast valt en medveten biografiteoretisk poetik enligt dem jag refererande stöder mig på i
min analys. Däremot har hans flerdecennielånga kritiska redigeringsarbete och samvaron med Birgittas
texter gett den fördjupade läsning som Leon Edel förutsätter. Bergh talar ofta i sin biografi om ”den
birgittinska stilen” och visar hur förtrogen han är med texternas olika nivåer och stillägen. Jfr Edel, 1984, s.
13, 130-131, 159f, 196. Bergh, 2002, s. 28-31, 44, 84, 135, 150-159, 169, 184-186, 196-199, 201-203.
370 Nadel, 1984, s. 9. Detta medför att skillnaden mellan den subjektiva och den objektiva biografin
dekonstrueras och vi får något som Nadel kallar ”authorized fiction”. Berghs källkritiska kontroll över
faktaunderlaget gör att han aldrig förlorar markkänningen till referentialiteten. Men han visar en större
medvetenhet om skillnaden mellan fakta och återgivning av fakta än Birgittas andra, mer faktaredovisande
biografer. Tidigare biografer litade mer till språkets avbildande funktion i stället för att forcera känslan för
sammanhang och ordning, syntax och tidsbehandling, komposition och rytm De uppfattade inte biografin
som delvis ett symboliskt språkbygge, som skrivs med hjälp av skönlitterära stilmedel, vilket Bergh tycks
göra. Bergh, 2002, s. 27-31, 41-43, 48-53, 62, 69, 92, 106-111, 164-167, 168-169, 171-172.
371 Kendall, 1985, s. 126-134 och Clifford, 1970, kap. ”Form-Types of Biography”. Bergh, 2002, s. 33-34,
143-144, 164-167, 195, 209-213, 218-219.
372 Nadel, 1984, s. 170-171. Bergh grundar sig visserligen objektivt på empiriska fakta men, enligt Nadel,
strävar den objektivt akademiska levnadsberättaren till att eliminera sig själv ur texten; han undviker att
involvera sig själv på grund av historisk distans eller vetenskapliga ideal. Detta är inte fallet i Berghs
biografi. I den objektivt akademiska typen av biografier är frånvaron av teser noterbar. Som extremform
kan den exemplifieras med 1800-talets Life and letters-biografityp, där man ansåg att subjektet talar bäst för
sig självt; bindningen mellan biografen och den biograferade skulle vara så tunn och omärkbar som möjligt.
Här upprätthölls, enligt Nadel, en ideologisk tro på insamlandet av fakta som det primära, men man visade
en total blindhet inför biografens egen kreativa kraft samt hans/hennes närvaro genom sitt språk, sin
världsbild, sitt eget synsätt samt, givetvis, genom sin berättelse som sådan. Bergh, 2002, s. 17, 27-28, 44, 59,
65, 74-75, 84, 131, 137, 144-146, 182, 208, 213.
373 Nadel, 1984, s. 170-171. Enligt Nadel gör de interpretativa biograferna läsarens arbete genom att
analysera, bedöma eller tillbakavisa data och uppgifter i kommentarer där de ofta presenterar väldefinierade
och underbyggda teser. Ibland uppträder de som advokater i försvar för sitt subjekt. Nadel säger att detta
slag av biografer – i sin simultansamtidighet – är de svåraste att uthärda och de mest krävande att läsa.
Ibland bygger de sin biografi på moraliska eller psykologiska tolkningar och förklaringar. Birger Berghs
biografi spränger Nadels biografianalyser. Det är just genom den analytiskt tolkande stilen som denna
biografi blir så utmärkt. I opposition mot Nadel vill jag därför hävda att denna stil inte, i sin
simultansamtidighet, är krävande att läsa. Vid en jämförelse med mellan Fogelklous, Stolpes, Sundéns och
Berghs olika uppfattningar av sina Vergiliusroller i ”den biografiska skärselden” påstår jag att det handlar
om hur man uppträder som kommentator, analytiker, datagallrare och bedömare. Bergh, 2002, s. 28-31, 71-
84, 88-92, 121-130, 164-170.