Untitled - Åbo Akademi

517
Om rytmen av det liv som pulserar genom Emilia Fogelklous biografi skulle rensas på
alla superlativer och upprepningar och förankras stadigare i en saklig källkritik skulle vi
få en idealisk biografi.
6 Den ideologiska och etiska frågan
De ideologiska och etiska frågorna inom biografiken hör oftast samman med
bruksfunktionen och biografens användning av Birgitta. De första politiska och
konfessionella färgningarna såg vi kring sekelskiftet 1900. Men den ideologiskt utbredda
nationalromantiken, som lyfte fram ”den fosterländska Birgitta” med slumrande men
dugliga protestantanlag, kan mera ses som nyans i tiden är som ett direkt etiskt
problem. De biografiska projekten ingick i undersökningen av den egna identiteten
kontra katolicismen i nutid och förfluten tid och laddade historicistiskt viljan att bli
hemmastadd i den egna medeltiden. Det handlade mer om tillägnan än om missbruk av
vår biografiska huvudperson. Snarare visar denna analys, menar jag, på bredden i den
biografiska genren. Biografins möjlighet som en fördjupning och specialisering av
mentalitetshistorien innefattar även synen på biografin som medel, eller kompass, in till
en annan tid och ett annat historiskt mentalitetslandskap. Det är oundvikligt att
”kompassbiografin” eller ”kompassbirgitta” påverkas av de orter den reser emellan och
av själva förståelseresan.
”Den protestantiska Birgitta” och ”den proevangeliska Birgitta” kan ändå analyseras
ur ett etisk-ideologiskt perspektiv. Den idéhistoriska förståelsen, som kartlades i min
ovanstående analys, klarlägger motiven bakom den starka betoningen kring sekelskiftet
att göra Birgitta konfessionellt mer aptitlig i samtiden. Men biografin som dold kollektiv
autobiografi förblir principiellt ett vetenskapligt etiskt problem. Det diskutabla ligger
inte i formen som sådan: transcendentalismen och mytografin understödde detta slag av
kollektiva biografier. Snarast handlar frågan om hur Birgitta används i den
konfessionella striden om ortodox lära. Manifestationerna av den söderblomska
historie- och profetsynen som koncipierades av Westman och Fogelklou i
direktkalkerade Birgittabilder hade visserligen ett rent uppsåt, och korrelerar även så
med medeltidens revelatio continua-teologi, men den underliggande utrensningen av rätt
och fel teologi (här inbegrips också Wahlström) som perspektivet otvivelaktigt
manifesterar har sina etiska implikationer när det gäller bilden av Birgitta. Här kunde
man koppla till frågan om professionalitet som historiker. Dylika distorsioner,
deprecieringar, reduceringar eller etiketteringar kommer sig kanske av att biografen
vänder sig bakåt från sin egen tid mot biografisubjektets tid i stället för att försöka
placera sig bakom sin huvudperson i hans/hennes tid och därifrån börja blicka framåt.
Här ser vi hur en utomvetenskaplig teologisk och kristen historiesyn diffunderar in i ett
vetenskapsideal som uppfattas som ett objektivt navigationsinstrument för att tolka
historien och dess innevånare. Jag betraktar därför de envetna försöken att närma sig
historieutvecklingen bakifrån som viktiga för att undvika alltför omfattande ideologisk
impregnering av biografin. Biografins bruksfunktion övergår alltför lätt i missbruk.
”Den allmoderliga Birgitta” sådan hon apoteoseras i Emilia Fogelklous själsstudie
känns för mig som en etisk fråga på grund av den megalomaniska idealismen. Samtidigt
är den förståelig, och försvarbar, i den kvinnofientliga diskursen kring sekelskiftet där
mannen representerade både normen och den nationella kroppen. Men Fogelklous