Untitled - Åbo Akademi

243
psykologisk, sociologisk, genealogisk eller fysiologisk art ligger mer i linje med
Westmans religionspsykologiskt grundade faktahermeneutik. 18
Westmans biografiska monografi kan hänföras till både det klassiska och det
romantiska biografiparadigmet. Förebildsfunktionen, exemplet för andra, styr valet av
biografiobjekt inom det förstnämnda paradigmet där personlighet och handlingar anses
viktigare än utveckling och psykologisk livslinje. I mer individinriktade biografier syns
visserligen ett större intresse för personens individuella liv, men det biografiska
resultatet är ofta moraliserande. 19 Den starka synkroniska struktureringen kring Birgittas
djupreligiösa drag för verket nära det romantiska paradigmet även om förebildsfunktionen
är grandiost överskuggande. 20 Koncentrationen på karaktär framom kronologi
avspeglar det klassiska paradigmet.
Westmans biografi hör inte hemma bland de moderna biografierna med sin
freudianska människosyn, brustna illusioner, komplicerade själsstrukturer, avsaknad av
tidigare säkerhet i kunskap och framställning och biografens oberoende som kännetecken.
De moraliska mål som stod synliga i 1800-talsbiografierna genomlyser denna
Birgittastudie. 21 Den religionspsykologiska metoden löper vertikalt som en kyrkohistorisk
jämförelsestudie. Analyserna är framför allt vetenskapliga tester av den söderblomska
teoribildningens funktionalitet och sanningshalt. 22
Birgittas texter är invävda genom många och långa interpolationer i Westmans
biografiska analys. 23 Textpartierna fungerar som biografiska fakta, kvarlevor, d.v.s. som
dokument och prov på hennes tankar, känslor och själsyttringar. Interpolationerna ger
ytlitterär konstnärlighet åt texten. Om man inte käll- och tendenskritiskt ifrågasätter
Birgittas uppenbarelser ger biografin sken av en vetenskapligt dokumenterande biografistil,
lik den life and letters-typ som nästan kontemporärt dominerade den viktorianska
tidens biografik i England. Westmans biografiska studie kan hur som helst inplaceras i
18 Ellis, David, Literary Lives. Biography and the Search for understanding, Edinburgh UP, 2000. Ellis
biografiteori återges här genom Larsson, 2003, s. 18-19. Jfr Westman, 1911, s. 75-92.
19 Madelénat, 1984, s. 32-74.
20 Westman, 1911, t.ex. s. 81, 86-90, 107-109, 124-125, 129, 143-147.
21 Romain, 1948, s. 63-72 samt Nadel, 1984, s. 18-20.
22 Westman, 1911, t.ex. s. 109, 120-121, 143, 147-148 och alldeles särskilt s. 251-257. Bakom Westmans
Birgittatolkning reflekteras de teologiska idéerna från den nya uppsalateologin. Nathan Söderblom såg en
markant skiljelinje mellan uppenbarelse- eller profetreligioner och natur- eller kulturreligioner där
profetreligionerna igenkänns genom sin positiva syn på både historiens och personlighetens betydelse: Gud
uppenbarar sig både i historien och i profeternas, de utkorades och kallades, själsliv. Denna distinktion var
väsentligare än den mellan de olika kristna konfessionerna: en evangelisk uppenbarelsemystisk linje kan
spåras från Kristus via apostlarna och Luther och fram till dagens kyrka. Einar Billing vidgade
uppenbarelsens kontinuitetskaraktär genom hela kyrkohistorien fram till den dag som är. Han såg det
svenska folkets historia sammanbunden med kyrkans historia och placerade sitt eget lands stormän i linje
med profeterna i Israels historia. Primärt ser vi här en anknytning till den ritschlska teologin genom Billings
och Söderbloms principiella sammankopplande av religion och historia. Söderblom, Nathan,
”Uppenbarelsereligion”. Några synpunkter i anledning af Babel-Bibel-diskussionen”, Skrifter i teologiska och
kyrkliga ämnen tillägnade C.A. Torén, Uppsala 1903. Här används nytrycket, Uppenbarelsereligion, Stockholm
1930, s. 49-76. Jfr med Rodhe, Edvard, Svenska kyrkan omkring sekelskiftet, Stockholm/Uppsala, 1930, s. 208-
210. I bakgrunden syns paralleller till den kontemporära tyska biografitraditionen där två inriktningar är
skönjbara: biografier som betonar vita activa och biografier som lyfter fram vita contemplativa. Den förra
upphöjer vetenskapen i politikens och moralens namn. Den senare idealiserar ett förandligande och en
estetisering av livet. Den andliga historieskrivningen, hänvisande till en högre plan för mänskligheten och
företrädd av bland andra Wilhelm Dilthey och Rudolf Heym, slutade kring sekelskiftet i en biografism som
polariserade den isolerade individen mot den fientliga omvärlden. Avmaterialiseringen och estetiseringen
utsträcktes till alla livsområden. Jfr Scheuer, 1979, s. 21-35, 141.
23 Analoga företeelser i vår tid kunde vara de idag så populära brevbiografierna.