Untitled - Åbo Akademi

Arne Jarrick diskuterar samma frågor och skiljer mellan fyra principiellt olika
motiveringar som utgångspunkter för biografiforskning. Var och en är knuten till
särskilda sätt att beskriva enskilda människors levnadsöden:
1. den idiografiska motiveringen, som bygger på att man skall söka det unika i varje
levnadsöde, just p.g.a. sin unicitet, eftersom det inte kan återföras på några
generella strukturer
2. hjältemotiveringen, som handlar om att ta fram de särskilt betydelsefulla
’hjältarna’ eller ’busarna’ eftersom de har egenskaper som förtjänar, eller är
intressanta, att lyftas fram
3. den existentialistiska motiveringen som bl.a. bygger på Sartres argument om att
ge ”exempel på historiens utrymme för fria handlingsval”, samt slutligen
4. den folkloristiska motiveringen som i Carlo Ginzburgs och andras efterföljd vill
lyfta fram enskilda människor som exempel på mer generella och utbredda
tänkesätt i förekomsten av en självständig folklig kultur. 182
Graden av representativitet har varit mer eller mindre central i kritiken mot biografier.
Man har ställt olika krav på biografier beroende på om biografin har berört en bemärkt
person eller en mer undanskymd individ. Jarrick intresserar sig för representativiteten
inom ämnet mentalhistoria, som han anser styvmoderligt behandlat bland historiker i
Sverige. Här har biografierna sitt värde, visar han, och konstaterar att först ”genom
inträngande analyser av enskilda blir det möjligt att skapa verkligt innehållsrika och
nyanserade modeller för en mer kvantitativt inriktad kartläggning av mentaliteten hos
mängden”. Omvänt kan det biografiska studiet innebära ett nyttigt korrektiv till alltför
syntetiska mentalitetsanalyser. Likartade psykologiska eller ideologiska element kan ha
antagit varierande innebörder hos de enskilda individerna. Kanske passar ingen enskild
till den syntes som formulerats. Studiet av enskilda blir då ett falsifieringstest av syntesen.
183
Det intressanta i Jarricks diskussion är att han, till skillnad från många andra som
ägnat sig åt biografins vetenskapliga frågor, inte utgår från biografin som ett ensamt och
enskilt vetenskapsprojekt. Biografin betraktad som korrektiv – och analyserad som en
viktig del inom ett större historievetenskapligt fält av social-, mentalitets-, och
idéhistoria – kan vara en klargörande och vetenskapligt kreativ utgångspunkt vid teori-
och metoddiskussion. Att ge biografin denna funktionella kraft är ett viktigt steg för att
höja biografins vetenskapliga värde och väcka intresse för teori- och metodfrågorna. 184
Jarrick visar på några angreppssätt i försöken att närma sig en lösning när man
söker representativiteten hos de biografiska objekten. Det första är att försöka identifiera
den sociala kulturen i personens närhet. Det andra är att analysera mentaliteten i
hans/hennes sociala tillhörighet. Det tredje närmelsesättet är att försöka urskilja de
kulturella restriktionerna i hans eller hennes värld i akt och mening att separera det
kulturellt bundna från det som kan återföras på personens eget unika livsöde. 185
182 Jarrick, 1992, s. 180-182.
183 Jarrick, 1992, s.193-194.
184 Jarrick, 1992, s. 183-185. Jag läser in en liknande attityd hos Erik Lönnroth. Se särskilt det inledande
resonemanget i ”Det biografiska synsättet”, 1997, s. 187-188 samt s. 191.
185 Jarrick, 1992, s. 183-185.
78