Untitled - Åbo Akademi

333
skildrar Birgitta som en kvinna med skräck och avsky för sexualiteten. Samtidigt erotiserar
han hennes relationer till biktfäderna, magister Mathias och Alfons av Jaen, genom
att tala om hennes Mathias-besatthet och hennes ålderdomsförälskelse till biskop
Alfons. ”Dispositionerna våldsam aggressivitet” och ”Sexualwiderstand” är uppenbara
livet igenom hos Birgitta, skriver Sundén, med begreppsligt stöd av Bleuler. 496
Enligt Sundén hade Birgittas profetkallelse sin grund i Joachim av Fiores
(1100-talet) apokalyptiska idéer. Sundén antar att magister Mathias hade blivit förtrogen
med Fiores tankar under sin studieresa till Paris och därefter omplanterat dem i Birgitta.
Som stöd för sin hypotes nämner han magister Mathias prolog, som börjar: ”Stupor et
mirabilia audita sunt in terra nostra...”. Längre fram i prologen säger magister Mathias att
”Kristi uppenbarelse för Birgitta var än märkligare än hans uppenbarelse i köttet”. 497
Sundén hävdar att magister Mathias såg Birgitta som ett svar på Joachim av Fiores
profetia: spådomen om en messiansk ledare i den tredje tidsåldern. Biktfadern och
Birgitta skulle under några års tid ha ägnat sig åt dessa apokalyptiska tankar, efter att
Mathias hade entusiasmerats av Birgittas kallelsevision. Ur allt detta framväxte planerna
på ett kloster (nova vinia) i Norden. Magister Mathias skulle således ha befrämjat och
inspirerat Birgittas visioner och gett henne maktfullkomlighet som profet inför Fiores
prononcerade andens nya tidsålder. 498
Sundén reviderar framför allt bilden av Birgitta som mor och kvinna i sin
biografiska framställning. Han ersätter Emilia Fogelklous bild av ”den stora modern”
med en kvinna som ideligen utmärker sig för svek och egoism gentemot sina egna barn.
Han krossar modersmyten genom sin tolkning av Birgitta som det behövande barnet.
Hennes själviska kärleksbegär samt behovet av att identifiera sig med någon (Kristus,
Maria) i stället för den döda modern skulle ha utgjort Birgittas främsta innersta
drivkrafter. ”Studiet av Birgittas revelationer har övertygat mig om att jungfru Maria
som psykoterapeut är oöverträffad”, konstaterar han. 499 Fogelklous Birgittabild rivs ner,
bit för bit, när Sundén tar fasta på Birgittas kvinno- och modersroll i sin nytolkning av
uppenbarelsen om ormungen och hans moder. Kapitlet innehåller dessutom en
djupanalys av Birgittas relation till sin mor och till sina egna döttrar. Mot Fogelklous
bild av Birgitta som den stora modern ställer han upp sin motbild: Birgitta som sviker
sina egna barn. Birgitta har själv har vuxit upp som ett förkastat barn. Därför bar hon
aggressioner mot sin egen mor ända upp i vuxen ålder. 500 Det psykologiska, bevis-
496 Sundén, 1973, s. 22, 42, 48-51, 60, 80, 130, 151-152, 182, 208-209, 212, 226.
497 Himmelska uppenbarelser, band 1, s. 57ff. Joachim av Fiore bröt med den traditionella tron i.o.m. att han
räknade med två kairos i mänsklighetens historia mellan skapelsen och domen. Han såg alltså tre tidsåldrar:
faderns, sonens och slutligen andens eller det eviga evangeliets tid. Inom kyrkan räknade man emellertid
endast med en kairos: Kristi människoblivande. Joachim förutspådde att andens tid skulle kännas igen av
att en ny klosterorden tog ledning över kristenhetens liv och förnyade kyrkan.
498 Sundén, 1973, s. 11-18, 52-65, 219. Historiskt sett är det svårt att sätta tilltro till Sundéns hypotes. Det
ligger över hundra år mellan Joachims död och Birgittas födelse. Tiden däremellan var en epok när det ena
decenniets kätteri övergick i det andras ortodoxi. Apokalyptiska idéer florerade under hela medeltiden;
tiden var späckad av heretiska och apokalyptiska tankar och Joachim av Fiore var en i mängden. Sundéns
förslag känns för krystat och idéhistoriskt komprimerat för att kunna duga som underlag för en analys.
T.ex. franciskanernas stränga reformrörelse ligger dessutom mycket närmare i tiden om man vill söka en
direktkoppling till Fiore.
499 Sundén, 1973, s. 34-39, 113, 200-215.
500 Sundén, 1973, s. 18-26, 29, 32-39, 51, 200-211, 215. När professuren i religionshistoria och religionspsykologi
ledigförklarades på 1930-talet söktes den av Emilia Fogelklou som bl.a. genom sina biografier över
Birgitta och kväkarledaren James Nayler hade profilerat sig som en av Sveriges få religionspsykologer.
Fogelklou inkompetentförklarades den gången. Sundén fäktar således mot en kollega: en religionspsykologisk
tolkning från seklets början ställs mot sjuttiotalets perspektiv. Ett nerrivande av modersbilden i