Untitled - Åbo Akademi

386
enbart den främsta verifierande källan. Klockars har gjort flera nya fynd i den och har
kunnat skingra tidigare felaktigheter om Birgittas släkt och sociala sammanhang. 179
2.2 Birgittabild
Klockars bild av Birgitta följer Actas bild av det svenska helgonet utom när biografen
har funnit uppenbara hagiografiska utsmyckningar och felaktigheter. Hon vill söka fram
sanningsstommen i Acta och klarlägga var vi kan räkna med överdrifter och var vi rör
oss på säkrare mark. I stort sett visar hon tillit till Acta, i synnerhet de partier som
bygger på biktfädernas beskrivningar av Birgitta. Hon frågar sig, på tal om magister
Mattias, om han redan i början av tiden som Birgittas biktfar kunde skönja några av ”de
tecken på en kommande nåd” hos Birgitta som han senare vittnade om för sina vänner,
nämligen att ”Fru Birgitta gråter lika mycket över lätta synder som andra över grova”. 180
Vi kan inte vänta oss vare sig överraskningar eller provokationer i Klockars
biografi. Den geneaologiska kartläggning, som hon presenterar, ger förstås en indirekt
styrning av den biografiska Birgittabilden som leder till den högättade, anrika kvinna
hon faktiskt var. 181
Klockars text är helt epitetfri. Birgitta omnämns enkelt och kort som Birgitta. Vi
hittar inga beskrivande adjektiv i texten. Däremot återkommer både indirekta och
direkta skildringar av Birgittas person, oftast genom Acta-citat, ibland ur revelationerna.
I motsats till Westman och Fogelklou förhåller Klockars sig reserverad till de
legendartade barndomsskildringarna:
Den bild som dessa skildringar ger av barnet Birgitta är naturligtvis ensidig och i någon
mån tillrättalagd. Den medvetna avsikten var ju att ge exempel på flickans tidiga fromhet.
Bara i förbigående får vi en skymt av Birgitta som ett vanligt barn, i lek med sina kamrater
eller kämpande med en motsträvig brodernål. Det finbroderi som Birgitta och hennes
lekkamrater fick syssla med ger oss i alla fall en påminnelse om att Birgitta var ett mycket
privilegierat barn. Själv reflekterade hon knappast så mycket över detta förhållande då.
Som de flesta barn tog hon dagen och livet som de mötte henne. 182
Klockars är försiktigt skeptisk till en överdriven tro på en tidig och medveten religiositet
hos Birgitta:
Som så många andra flickor i brytningsåren drömde Birgitta efter moderns död om att ge
sitt liv helt åt Gud i en klosterkallelse /.../ Kanske hennes motiv – i varje fall hennes
undermedvetna motiv – inte var av enbart religiös art? Efter de många familjebegravningar
som hon redan trots sin ungdom hade nödgats ta del i, och inte minst efter moderns
borttynande och tidiga död är det förståeligt, om äktenskapet inte utövade någon större
dragningskraft på henne. 183
179 Klockars, 1976, t.ex. s. 8-14.
180 Klockars, 1976, s. 32, 37-38, 41-42, 46-47, 64-68, 76, 85-87, 94-96, 98-104, 107-108. Citatet återfinns på
s. 66.
181 Klockars, 1976, s. 15-61.
182 Klockars, 1976, s. 41.
183 Klockars, 1976, s. 42.