Untitled - Åbo Akademi

Biographien beharrten und ausserdem noch einen politischen hinzufügten, in dem sie sich
als Vertreter der Demokratie und Streiter für die neue Republik gegen die konservativen
und meist noch monarchistisch gesinnten Historiker wandten. 152
De moderna biograferna distanserade sig både från den politiska historiens människoreducering
och från den andehistoriska biografins idealisering. De flesta av biograferna,
utom Zweig, avvisade psykoanalysen som tolkningsmodell. Man föredrog inlevelsens
metod. Men redan i slutet av 1920-talet märktes en blaserad attityd till den individualiserande
biografin, vars latenta budskap handlade om att befrämja den egna självförståelsen.
Individens förhållande till omvärlden, socialhistorien, steg in som ett friskt och
öppet befrielseperspektiv. 153 Detta synvinkelskifte pekar fram mot den radikala 1970talsbiografin,
menar Scheuer. Han ger den radikala biografin sin acklamation och
berömmer dess växelverkan mellan vetenskapliga och konstnärliga metoder:
kombinationen leder till en sannare verklighetsförståelse. Olikheten mellan den
subjektivt grundade biografin på 1920-talet och den senare 70-talsbiografin handlar om
utvecklingen av vetenskapssyn. Medan 20-talisterna lät berättelsen flöda avbryter 70talisterna
narrationen med argumenteringar, spekulationer och alternativa tolkningsförslag.
”Texten blir ett spel med öppna möjligheter i dialog med läsaren”, konkluderar
Inger Larsson. Scheuers bedömning här betraktar jag som högrelevant. Han menar att
en redovisad subjektivitet inte står i motsats till objektiviteten i andra textavsnitt;
subjektiviteten bildar tvärtom den perspektivistiska förutsättningen för objektiviteten.
Ett återskapande av en svunnen verklighet behöver fantasins verktyg, men läsaren
måste få veta exakt var fakta övergår i fiktiv spekulation eller fantasi. 154
I insikt om både det levda livets och den skrivna levnadsteckningens beroende av
kulturella och mentalitetsmässiga förändringar samt språkliga konventioner har Daniel
Madelénat i strukturalistisk anda fastställt en översikt av biografins historiska paradigm i
sitt verk La biographie (1984). Hans indelning, som ofta brukar citeras i biografisammanhang,
skiljer mellan det klassiska paradigmet, det romantiska paradigmet och det
moderna paradigmet. Paradigmen är elastiska och saknar klara tidsgränser. 155
Förebildsfunktionen styr oftast personvalet inom det klassiska paradigmet. Hit hör
helgonbiografin där individen riskerar att förvandlas till en personlighetstyp eller en
samhällsfunktion. I mer individinriktade biografier inom detta paradigm etableras
visserligen en nyfikenhet för personens individuella liv, men det biografiska resultatet
blev fortsättningsvis ofta moraliserande. Plutarkos levnadsteckningar kan stå som
exempel för det slaget av biografi. Berättargreppet bygger på återgivning av personlighet
och handlingar, inte på tecknandet av en livslinje. 156
Med det romantiska paradigmet kom det kronologiska berättargreppet. Paradigmet
växte fram mellan slutet av 1700-talet och första världskriget. Målet i det romantiska
paradigmet var en sann skildring av en unik och individuell människa:
Refus de limitations classique (mesure quantitative, divisions structurelle, traditions
thématiques), au nom d’une seule finalité – la representation vraie d’un personage –, le
paradigm romantique surgit au cours du second XVIII siècle, à la fracture entre la royauté
152 Scheuer, 1979, s. 158.
153 Scheuer, 1979, s. 160-161, 167f, 226.
154 Scheuer, 1979, s. 235ff. I Larsson, 1989, ”Biografiforskning: poetik, politik eller panorama”, s.29-31,
resumeras Scheuers översikt av tysk biografi.
155 Madelénat, 1984, s. 32-74.
156 Madelénat, 1984, s. 32-74.
71