Untitled - Åbo Akademi

356
skapa ordning och mönster, en ny myt i det skildrade livet, som Nadel varnar för. 25
Hayden Whites biografityper, romans, tragedi, komedi eller satir, känns inte heller
relevanta som biografiska kategorier. Snarare kunde vi tala om ”det oavslutade
livsdramat” där öppna luckor bibehålls. 26 Inga illusoriska textförtätningar tillåts om
källorna inte bidrar med empirisk fogmassa. Vi skymtar Birgitta glimtvis i vissa
livskontexter utan att kunna fånga in henne i helfigur. Texten har starka antibiografiska
drag även om jag inte vill kalla den en tidig variant av Österbergs short-cut-biografi.
Om Schmid är tydlig i stilval och någorlunda lättypologiserad ur biografisk
synvinkel så gäller detta inte själva sakinnehållet. Utgångspunkten för hennes forskning
är det rent historievetenskapligt källkritiska uppdraget men jämsides förekommer
exkurser in i teologisk vetenskap. Birgitta och hennes uppenbarelse byggs upp av tvärvetenskaplig
forskning kring revelationerna där de rent historiska identifikationerna är lika
viktiga som de teologiska frågeställningar revelationerna väcker till liv. Schmids biografiska
monografi konstituerar sig ändå inte till kyrkohistoria. I ännu högre grad undervisas
vi i dogmatisk och systematisk teologi, enkannerligen katolsk sådan. 27
Måste man intvinga Schmids bok om Birgitta i en biografityp stannar jag för en
livs- och tidsbiografi med ett nätverksbiografiskt perspektiv. Här är uppgiften dubbel:
livs- och tidsbiografin skall karaktärisera och förklara en personlighet samtidigt som den
strävar till att förklara en hel kulturmiljö inklusive den biograferades plats i denna miljö.
Närmelsesättet är antikt: redan Aristoteles slog fast att människan är ett ”animal
sociale”; hennes väsensförverkligande är ett i bred mening socialt förverkligande. 28
Genom sin inskolning i det weibullska paradigmet ligger Schmids biografiska insats här:
hon strävar konsekvent till att belysa Birgitta i hennes sociala sammanhang. Från Platon
kommer tanken på människan som mikrokosmos. Biografen bör därför se den stora
världen brytas och speglas i den biograferade så att han eller hon framstår som en aktiv
och levande formgivare, som samtidigt formas i växelspelet mellan individ och kosmos
– i första hand det sociala kosmos som närmast omger människan. För Birgittas del
måste vi dessutom räkna med himlens och helvetets kosmologiskt oåtkomliga och
vidsträckthet med sin inneboende entiteter. 29 Ett visst intresse för psykologiska
tolkningsperspektiv syns trots detta i Schmids biografiska monografi. Hon citerar
Henrik Schücks bild och Tor Andræs tolkning, men verkar böjd att anse deras
förklaringar otillfredsställande, och presenterar därför en alternativ psykologisk
kontratolkning. 30
25 Detta behov hos biografen – och läsaren – gör att man fastnar i arketyper och konventioner, d.v.s. i den
rekonstruerande poetik som Edel talar för. I slutändan leder detta, enligt Nadel, till ett starkt
mytologiserande drag i biografiskrivningen. Nadel, 1984, s. 176-178.
26 White, Hayden, ”Introduction”, Metahistory. The Historical Imagination in Nineteenth-Century Europe,
Baltimore, 1990. Se även White, Hayden, ”Interpretation in History” i Tropics of Discourse. Essays in Cultural
Criticism, Baltimore 1987, s. 51-80.
27 Schmid, 1940, s. 95-104 om den obefläckade avlelsen, s.118 en utredning om Birgittas syn på dopet,
s.119 om Birgittas syn på frälsning, s. 120-122 om problemet ondska godhet, s. 122 om förlåtelsen, s. 123-
125 om döden och helvetet, s. 129 om transubstantiationsläran.
28 Eriksson, Gunnar, ”Att inte skilja på sak och person. Ett utkast till ett utkast till en biografisk metod”,
Liv och text, Idéhistoriska skrifter, Institutionen för idéhistoria, Umeå Universitet 1985, s. 5, 7, 15.
29 Schmid, 1940, t.ex. s. 37-92 och 182-193. Jfr Eriksson, 1985, s. 7,15.
30 Schmid, 1940, s. 35. I sin breda översikt av mystikens psykologi undersökte Tor Andræ Birgittas
skaplynne från naturvetenskapligt medicinska förutsättningar i kombination med freudianska synvinklar.
Hans slutsats blev att Birgitta var en begåvad kvinna som sökte övervinna sina kvinnliga
mindervärdeskomplex. Hon hade också, enligt honom, konstitutiva hysteriska anlag och en stark
benägenhet för det abstrusa. Andreæ, Tor, Mystikens psykologi. Besatthet och inspiration, Stockholm 1926, s.
317ff.