Untitled - Åbo Akademi

kapitlen. Ytterligare fyra böcker tillkom under den drygt tjuguåriga tiden i Italien.
Samlingarna är dock inte redigerade enligt någon princip, varken kronologisk eller
ämnesmässig. 52
Den slutliga redigeringen av revelationerna överlät Birgitta åt biskop Alfons. Han
hann inte avsluta sitt arbete under Birgittas livstid. Han blev inte heller färdig innan
kanonisationsprocessen tog vid 1377. Det blev därför de sju ursprungliga böckerna,
sammanställda av de båda svenska biktfäderna, som tillställdes undersökningskommissionen.
Bland primärmaterialet fanns tidigt ytterligare en åttonde bok, där biskop Alfons
hade sammanställt politiska brev som Birgitta hade skickat till samtidens kungar och
kejsare. Bland dem fanns både nya, okända, brev och brev som hade uteslutits av de
svenska biktfäderna men som senare hittades av Alfons. Biskop Alfons gjorde också
sammanställningen av de brev som Birgitta sände till påvar, biskopar och präster. Dessa
texter överlämnades aldrig till kommissionen. 53
Biktfäderna såg till att Birgittas revelationer kopierades, översattes och spreds i
den kristna världen. I slutet av 1300-talet översattes de till svenska. Samlingen hade då
ytterligare utökats, eftersom man till de åtta böckerna dessutom hade fogat
klosterregeln, Regula Salvatoris samt en samling läsestycken om Jungfru Maria, Sermo
Angelicus, som enligt Birgittas egen uppgift dikterades för henne av en ängel. Ytterligare
hade Peter av Alvastra och biskop Alfons sammanställt ca 200 uppenbarelser. Av
”säkerhetsskäl” uteslöt Alfons vissa texter, andra återigen hade han inte tillgång till.
Dessa texter sammanställdes och donerades av prior Peter till Vadstena kloster när han
återvände till Sverige. Sedan tidigare fanns en löst hopfogad samling uppenbarelser
deponerad i Alvastra kloster från tiden före Birgittas avfärd till Rom. Texterna
sammanställdes till en ny bok, Revelaciones Extravagantes. 54
Latinska texten till Birgittas revelationer, Revelationes, trycktes för första gången
1492 av Ghotan i Lübeck, den s.k. Ghotanupplagan. Flera nytryck följde kort därefter:
Nürnberg 1500, Rom 1556, Rom 1606, och Köln 1628. År 1628 utkom även en
tvåbandsupplaga i Rom.
Den fornsvenska texten finns utgiven i fem band, 1857-1884, av G.E. Klemming
med titeln Heliga Birgittas uppenbarelser. Ett urval texter utgavs 1909 av Richard Steffens:
Den heliga Birgittas uppenbarelser i urval och öfversättning, med inledning, anmärkningar och
förklaringar. Heliga Birgittas orginaltexter är utgivna av Bertil Högman 1951 och år 1961
utgav Jostein Gussgard To fragmenter på svensk av den helliga Birgittas skrifter. Mellan åren
1957 och 1959 utkom Tryggve Lundéns helöversättning till svenska, Den heliga Birgitta.
Himmelska uppenbarelser, i fyra band.
År 1949 utgavs en faksimilutgåva, Revelaciones av Cod.Holm.A5b genom M. Wessén
och mellan 1952-56 utgavs en faksimilutgåva av Cod.Falkenberg av Elias Wessén. På
1950-talet utkom även Revelaciones Extravagantes samt senare en samling originaltexter.
År 1972 utgav Sten Eklund Sermo Angelicus (SSFS Ser.2,vol. VIII:2) och år 1975 Regula
Salvatoris (SFSS VIII:1). Textkritiska utgåvor har kommit av Bok I, 1977, editerad av
Carl-Gustaf Undhagen (SFSS VII:1), samt av Bok V, 1971, Liber questionum, och Bok
VII, 1967. De båda senarenämnda är editerade av Birger Bergh (SFSS, Ser.2,vol. VII:5,
7). Den editerade upplagan av Bok VI, Birger Bergh, utkom 1991. Bok IV, editerad av
52 Klockars, 1966, s. 35.
53 Klockars, 1966, s. 36-37, Bergh, 2002, s. 22 samt Bergh, Birger, ”Visionernas väg: de birgittinska
uppenbarelsernas texthistoria”, Birgitta av Vadstena. Pilgrim och profet 1303-1373, Stockholm, 2003, s. 47-48.
54 Bergh, 2002, s. 22, Bergh, 2003, s. 47-48, Klockars, 1966, s. 37-38. Som en kuriositet kan nämnas att
Frankrike var det enda land där Birgittas uppenbarelser inte togs emot. Om det beror på långsinthet eller
inte må vara ogissat, men Birgitta tog ju engelsmännens parti i 100-årskriget!
18