Untitled - Åbo Akademi

454
eller hon nalkas Birgittas egna texter. Biografin får här en likartad bruksfunktion som
den vi såg hos Birger Bergh och den förförståelse som både Birgit Klockars och Anders
Piltz har betonat som omistligt nödvändig för den som skall stiga in i Birgittas
textuniversum. I det avseendet är denna biografiska kartbok klargörande. Vi rör oss
kring gränser och gränsöverskridande mellan olika tidsideologiskt färgade kulturmiljöer
och livsåskådningsmässiga överideologier inom samma västerländska Europa. Bergquist
visar att gränserna är obestämda mellan det som först känns främmande och det som
inte är främmande och obekant. Svaret stiger fram ur en hermeneutisk-idéhistorisk och
mentalitetshistorisk kognitionsprocess där de olika föreställningselementen dekonstrueras.
Att förstå andra är att ”försöka hitta och förstå de inre kartor de navigerar efter”.
Det centrala är ändå inte kartorna, trosföreställningarna, värderingarna i sig utan de
handlingar i vilka de tillämpas. 158
I Birgittas uppenbarelser läser Bergquist ”omvändelsens retorik och språkets
otillräcklighet”. Hela Birgittas liv är inskrivet i tidens polaritet i dialektiken mellan
världslighet och ett liv ägnat åt Kristus:
Och vad mera är, vi behöver inte se Birgittas eget asketiska liv, hennes uppfattning av
lydnad, kyskhet och fattigdom, som en flykt undan den fördömelse och de eviga straff som
hon skildrar med en för oss häpnadsväckande konkretion. Avståendet, disciplinen, var
också ett uttryck för en ambition till frihet, klarsyn och obundenhet, d.v.s. ett lätt spänstigt
sinnestillstånd. Det var den varmt kristne Petrarcas syn på saken: livet borde formas till en
flykt undan försumpning och slöhet. 159
Lars Bergquist framhåller den konsekventa hängivenheten i Birgitta och pekar på
dödssyndernas relevans för förståelsen av Birgittas retorik. Kyrkans värdering av
dödssynderna följer medeltidens hierarkiska syn. Följaktligen var superbia, högmodet och
förhävelsen, den första, största och värsta. Den andra dödssynden i Birgittas värld var
avaritia, girigheten. Vinningslystnaden tävlade med högmodet om att förblinda
människan. Sist på listan i dödssyndskatalogen kommer acedia, uppgivenhet, förströddhet,
brist på engagemang. Hos Birgitta är denna dödssynd ofta i åtanke som den
negativa gudsfrånvändheten och kraftlösheten.
Om man vill kan man se Birgittas hela livsverk som en kamp mot den sjunde dödssynden,
slöheten, likgiltigheten, förströelsen, tidsfördrivet. Det är viktigt i detta sammanhang att
komma ihåg hennes syn på sig själv som Guds talesman och språkrör. Den uppgiften
förutsatte just lyhördhet och engagemang. 160
De fyra ovanrefererade Birgittatolkningarna bildar två grupper. Richard Steffen och Tor
Andræ, båda hemmahörande i den evangelisk-lutherska kyrkan, vill skriva ner värdet av
Birgittas intellektuella bildning. Katolikerna Anders Piltz och Lars Bergquist tar tvärtom
analytisk och biografisk utgångspunkt i hennes teologisk-intellektuella värld. Här går det
inte att läsa ut en entydig ”manlig” uppfattning om Birgitta. Att notera är att Schück
som värderar Birgittas texter högt överbetonar biktfädernas medverkan. Steffen och
Andræ, som vill depreciera det litterära och teologiska värdet återför texterna helt på
158 Jfr Winch, 1995, ”Kan vi förstå oss själva”, ingår i Glänta 1-2/1995, s. 104f. Resonemanget utvecklas av
Nynäs, Peter, Bakom Guds rygg, Åbo 2001, s. 89-91.
159 Bergquist, 2003, s. 65.
160 Bergquist, ”Birgittas värld: kärlek och grymhet”, 2003, s. 124-125.