Untitled - Åbo Akademi

339
blev tydligt i och med 1960-talet. Den vetenskapsideologiska förskjutningen under detta
genombrottsdecennium innebar ett ”församhälleligande” av forskningen. Man underströk
samhällsintegrering och styrning av forskningen. Tyngdvikten lades på frågor om
relevans och forskningspraktiska ambitioner. Kunskapen, och produktionen av
kunskap, betraktades inte längre som en kulturpolitisk gärning i sig utan skulle korrespondera
med samhällets uttalade socialpolitiska mål. 527 Detta syns i Sundéns biografi.
Han exponerar Birgitta, och kunskapen om henne, som ett medel för att både förstå
och förändra samhället i emancipatorisk riktning. I tilltron till psykoanalysens genomförbarhet
i historien lyfter han fram historia, biografi, psykoanalys och religionsvetenskap
som tillämpningsforskning med praktisk relevans för en universellt giltig
kunskap om både samhälle och existentiella frågor. Om samtiden och subjektiviteten
smög sig in på egna fötter i de tidigare biografierna så ser vi från och med Sundéns
biografi ett medvetet externt riktat vetenskapssamtal i texten: den makrosociologiska-
och psykologiska ansatsen är uppenbar, subjektiviteten reflexiv. 528
Eftersom Sundén författade en psykobiografi över en medeltidsperson finns det
skäl att studera hans text ur en psykohistorisk synvikel – och därmed infälld i samtidens
debatt om vad ämnet historia egentligen skulle vara. Tidigare biografier om Birgitta var
tidsmässigt infattade i betydligt trängre psykologiska ramar. I Sundéns levnadsteckning
suddas epokgränserna ut: ambitionen är att fånga det personligt och samhälleligt
relevanta tvärsigenom historien – eller ovan den. På 1960-talet började man ifrågasätta
den strikta weibullska metodinskolningen och de alltför långt drivna objektivitetskraven.
Vetenskapens snäva kunskapsintressen och specialiseringen forcerade fram en
efterfrågan av breda synteser över större sammanhang. Sten Carlsson framhöll att så
gott som alla svenska historiker var överens om ”nödvändigheten av en vaksam
källkritik”. Samförståndet inför detta axiom gjorde att vetenskap och konst borde
kunna finna varandra i ”kultursynteser”, som visar det mänskliga strävandet i hela dess
mångfald och rika sammansättning:
Objektivitetskravet betyder ingalunda att färglösheten skulle vara en vetenskaplig dygd.
Den verklighet som historikern skildrar är full av liv och rörelse och han bör efter måttet
av sin förmåga förmedla intrycket härav till sina läsare. 529
Som motivering till historiestudiet anförde Carlsson allmängiltigheten och den
samtidshistoriska betydelsen. Identifieringen och den historiska analysen av kollektiva
och individuella problem, kort sagt kunskapen om det förflutna, kunde hjälpa läsaren
att ”finna fotfäste i en värld som oavlåtligt förändras men är fylld av oföränderliga
mänskliga frågor”. 530 Denna legitimering av historieforskningens existentiella värde ser
jag som en förutsättning för de första moderna Birgittabiografierna på 1970-talet. 531 Det
527 Jfr Nybom, Thorsten, Kunskap, politik samhälle. Essäer om kunskapssyn, universitet och forskningspolitik 1900-
2000, Hargshamn 1997, s. 105-109.
528 Sundén, 1973, t.ex. s. 228-229.
529 Carlsson, Sten, ”Vad är historia”, Den svenska historien I. Från stenålder till vikingatid, Stockholm, 1966, s.
13-18. Citatet ingår på s. 13.
530 Carlsson, 1966, s. 13-18. Jfr Zander, 2001, s. 368-369.
531 Betingelserna, och likheterna, mellan Hjalmar Sundéns och Sven Stolpes kontemporära biografier, är
frapperande. Biografierna styrs av utomvetenskapliga värderingar, bryter tidigare tabun, och förenas i det
utåtriktade biografiska samtalet. De fokuserar dessutom på samma psykiska element i den biografiskpsykologiska
förståelsen.