Untitled - Åbo Akademi

delvis betrakta religiösa visioner som en del av den nyväckta, trevande autobiografiformen
och därmed som ett medel i det egna individuationssträvandet? 26
Under 1600-talet och in på följande sekel var det biografiska landskapet minst sagt
omväxlande. Man experimenterade livligt med den biografiska och självbiografiska
formen. Memoarer, dagböcker, journaler, sensationella exposéer, livsberättelser om
kriminella samt pseudobekännelser strömmade ut på den litterära marknaden. En
särskild form av biografin, ett slags relationsbiografi, kom med levnadsberättelser där
socialt högt uppsatta kvinnor skildrade sina framstående mäns liv och äktenskapet med
dem. 27
Biografin upplevde sin guldålder kring mitten av 1700-talet. Det seklet var en tid
när Samuel Johnson kunde skriva:
No species of writing seems more worthy of cultivation than biography, since no can be
more delightful, or more useful, none can more certainly unchain the heart by irresistible
interest, or more widely diffuse instruction to every diversity of condition. 28
Under 1700-talet, mitt i den biografiska sensationsdramatiken, publicerades biografiklassikern
framom andra: James Boswells Life of Johnson. Biografin kom i flera sekler
framöver att betecknas som ett under av noggrannhet, en minutiöst trovärdig levnadsteckning,
en nästan millimeterexakt livsberättelse, kort sagt: den ideala biografin. Ännu
under 1900-talet utgavs nästan varje år fler böcker och artiklar om Life of Johnson än om
resten av det biografiska arvet. Kendall framhåller att Boswells biografi ingår i den
omstörtande revolutionen av medvetande, idéer och attityder som signaleras genom
Voltaires, Rousseaus, Humes och Kants liv och skrifter. I sin direkta fokusering på den
unika personligheten och i synen på självet och världen är Boswellbiografin, enligt
Kendall, lika omvälvande. 29
Biografin förlorade sin status mot slutet av 1700-talet då de liv som biograferna
skildrade inte längre inbegrep män inrangerbara under rubriken ”Berömda mäns liv och
verk”. Bokmarknaden fylldes av levnadsteckningar över dvärgar, ormmänniskor,
pirater, falskspelare och annat ”löst pack”. Douglas Collins menar att biografin aldrig
riktigt lyckades återhämta sig från förfallet under 1800-talet. Romantikerna föredrog att
visa upp det oförmedlade jaget, idealistiska historiker i Hegels efterföljd ansåg att den
stora Idéns eller det Absolutas utvecklingshistoria skulle prioriteras medan positivisterna
såg individen som ett för litet och ointressant faktum i historiens lagbundenhet.
Under 1900-talet fortsatte utförsgången av egen tyngd, enligt Collins. Han avser då
biografin som vetenskapligt projekt, vars popularitet har varit i sjunkande de senaste två
hundra åren. Även om Collins åsikter håller som metahistoriografiskt fågelperspektiv
kan undantag noteras. Redan den svenska biografiken visar undantag. I den
anglosachsiska världen har hur som helst teori- och metoddiskussioner och forskning
rörande biografi och biografer accelererat till en vitaliserande debatt under 1900-talet. 30
En ny typ av biografi föddes under 1800-talets senare del i England: den korta
biografin, English Men of Letters. Varianten representerades bl.a. av Johnson om Leslie
26 Som en jämförelse till min diskussion, Kendall, 1985, s. 55-70. Katarina av Siena, samtida till dem båda,
kommunicerade däremot i första person singularis.
27 Kendall, 1985, s. 96.
28 Citerat ur Collins, Douglas, Sartre as a Biographer. Cambridge Mass. London 1980, s. 1.
29 Kendall, 1985, s. 98.
30 Collins, 1980, s.1-3, samt Romain, 1948, s. 54.
36