Untitled - Åbo Akademi

152
korrekt. 18 Här ser vi kikarsiktet som biografiskt hjälpverktyg för att zooma in den
medeltida topografin med sina invånare. Förstoringsglasets närbild är otänkbar:
medeltidsmänniskan bor det främmande i ”Långtbortistan” och tidens konventioner
förhindrar närgångenheten.
I inledningskapitlet presenterades tre motiveringar till författandet av biografier.
De båda första passar in på Wahlströms biografikoncept. Den ena gäller tanken på
biografi som historia om en individ, skriven till återgivning eller åminnelse av ett liv.
Den andra motiveringen, tanken på biografins fördömliga exempelfunktion i
minneskonstituerandet av en modell för moral med didaktiskt värde för läsaren, ligger
bakom Wahlströms biografiska närmelsesätt. Tanken på biografin som en upptäcktsfärd
där obekanta aspekter avslöjas hos subjektet är inte synlig i denna biografi. 19 Den
objektiva levnadsberättaren, som strävar efter att eliminera sig själv ur texten och
undviker att involvera sig själv på grund av historisk distans eller vetenskapliga ideal,
verkar ytligt sett dominera Wahlströms biografi. Men depersonaliseringen är skenbart
konstruerad genom den allvetande berättartonen. Den interpretativt analytiska
biografen, som uppträder då och då som kommentator, en Vergilius för läsarens Dante,
ligger närmare hennes biografiska teknik. 20 I Wahlströms fall handlar det oftast om att
översätta och tolka medeltiden och medeltidsmänniskans föreställningar, känslor och
tankar till samtiden. Genom symbolassociationer och diskreta hänvisningar till
gemensamt omfattade värden manifesterar biografen sin kritik av den biograferade för
läsaren. Enligt sekelskiftets moraliska biografikonventioner upprätthålls distans till den
biograferade. 21 Ira Bruce Nadels objektiva berättare väljer ett slags allvetande röst
medan den analytiska biografen uttrycker sig med en fastställd och begränsad egen
röst. 22 Wahlström använder båda dessa attityder och tonlägen.
Med Gunnar Erikssons identifiering av biografivarianterna i monumentet,
psykobiografin, den existentiella biografin och den traditionella yrkesbiografin, skulle
monumentet ligga närmast till som biografiform när det gäller Wahlströms Birgittaporträtt.
Monumentet ser Eriksson som en förlängning av det som tidigare skrevs i
18 Romain, Jan, Die Biographie, Bern 1948, s. 119. Jfr Wahlström, 1905, s. 14, 30-33, 36,41. Konventionen
hindrade däremot inte ett utdömande av ”den katolska vidskepelsen” eller den ”naiva medeltidsmänniskan”.
Vi har hur som helst att göra med schabloner och inte en individuellt inriktad psykohistorisk
närbildsinlevelse.
19 Se närmare under kap I: 2 i denna avhandling. Sökandet efter obekanta aspekter hejdas inte enbart av
biografens eller tidens konventioner. Se not ovan.
20 Nadel, 1984, s. 170-171. Wahlström, 1905, t.ex. s. 4, 6, 8, 11-13, 22, 26, 31.
21 Att den oscarianska gränsen började luckras upp och att konventionella personporträtt delvis handlar
om biografens egen hållning märks när man läser Gustaf Bergströms Birgittabiografi, Sancta Birgitta, som
utkom sju år före Wahlströms levnadsteckning. I Bergströms biografi finns psykopatologiska dissekeringar
av Birgittas inre som ger ett närmast prefreudianskt intryck. Göran Hägg konstaterar att ännu under 1880talet
skrivs det moralisk-typiserande biografier. Han menar att den äldre biografitraditionen slutar först i
och med det moderna litterära och historiska porträttet i Saint-Beuves efterföljd med framom andra Oscar
Levertin som milstolpe. Ur det perspektivet kan man se några av Birgittabiografierna på 1900-talet som
envisa ”övervintrare” i en äldre tradition. Jfr Göran Hägg, Övertalning och underhållning. Den svenska essäistiken
1890-1930, Stockholm 1978, s. 46.
22 Nadel, 1984, s. 172. Jfr hänvisningar i not 22. Helmut Scheuer ansåg att subjektiva inpass utgör själva
förutsättningen för de objektivt hållna textavsnitten. Principiellt tekniskt kan detta säkert stämma, men i
Wahlströms fall är de subjektiva inpassen målstyrda: att visa på olägenheter i katolska kyrkans vidskepliga
praktik och orimliga teologi. Om subjektiviteten skall bilda den perspektivistiska förutsättningen för
objektiviteten måste den vara redovisad. Ett återskapande av en svunnen verklighet behöver fantasins
verktyg, men läsaren måste få veta exakt var fakta övergår i fiktiv spekulation eller fantasi, betonar Scheuer.
Scheuer, Helmut, Biographie. Studien zur Funktion und zum Wandel einer literarischen Gattung vom 18 Jahrhundert bis
zur Gegenwart, Stuttgart 1979, s. 235ff. En komprimerad översikt återfinns hos Larsson, Inger,
”Biografiforskning: poetik, politik eller panorama”, Nordica 6/1989, s. 129ff.