Untitled - Åbo Akademi

275
het i samhället. Birgitta uppförstoras visserligen som profet i en äktkristen profettradition
jämfört med bilderna hos till exempel Hammerich och Schück, men hennes
utvaldhet framställs som exklusivt könsoberoende. Lydnaden, ödmjukheten, och
underkastelsen inför det helhjärtade kallelsearbetet för Gud, skiljer sig inte väsensaktigt
från de likartade element som konstituerade den sekulära misogyniteten kring
sekelskiftet. Under såväl den religiösa som den sekulära varianten gömmer sig samma
attityd. Emancipation i världslig mening behövs inte; Kristus emanciperar män som
kvinnor till ett etiskt imperativ i det kristna kallelsearbetet. 185 Den andliga jämställdheten
etableras därvidlag tydligt i Birgitta-studier. Temat ingick i tidens inflammerade
debattämnen. 186
Upptransponerat till ett biografiskt metateoretiskt plan kunde vi komprimerat säga
att synen på individen/personligheten och historiesynen i Birgitta-studier, och i det
söderblomska konceptet, i sig utgör ett svar i den positivistiska debattens polarisering
mellan personhistoria eller samhällshistoria. Här är svaret inte antingen eller. Westmans
både direkta och indirekta åsikt är att omvälvning och samhällsutveckling skapar
individen men att individen också kan framkalla förändringar och reformationer.
Profeterna ingår i den dynamiska processen och skapar samhällshistoria. I en
uppenbarelsehistorisk syn på mänsklighetens utveckling är inte det biografiska
perspektivet enbart en funktionell subgenre inom metahistorisk forskning; synsättet är
direkt empiriskt nödvändigt. Birgitta-studier blir därför sist och slutligen en försvarsskrift
för en individualistiskt inriktad historieskrivning- och tolkning. 187 Biografin blir ett
antipositivistiskt anatema över den vetenskapliga syn som dikterades av de mänskliga
naturanlagen, d.v.s. fysiska, kemiska, biologiska anlag samt sociologiskt betingade villkor
för människan. Biografin tillhandahåller enligt detta synsätt inte enbart småporträtt för
historiens stora kunskapsgalleri: biografin blir ett sätt att skriva och förstå historien.
Samhälle och individ uppfattas som oseparerbart samhöriga element i den människo-
och historiesyn som förmedlas i undertexten i Birgitta-studier. Synen på individen är
entydig: människan är ett levande unikt moment innesluten i Guds stora historia med
människorna. 188 Den profetiska utvaldhetstanken däremot, som manifesteras i
avhandlingen, kan te sig exklusiv och elitistisk. Vilka utslag den människosynen ger mot
samtidens demokratidebatter låter jag vara obedömt 189 – även om möjligheten för alla, i
mindre eller större livssammanhang, att bli Guds ”språkrör” ligger teoretiskt implicit i
den kristna förkunnelsen i denna biografi. Att se ”det andliga” som det typiskt
185 Emancipation i betydelsen frihet/befrielse blev ett särskilt kontroversiellt ord eftersom det var ett
centralbegrepp inom den kristna trosläran. Enligt kristen dogmatik var friheten en gång för alla vunnen
genom Kristi offergärning. Att en specifik frigörelse för kvinnorna skulle vara nödvändig betraktades av
vissa t.o.m. som ett ifrågasättande av denna dogm. Jfr Hammar, Inger, Emancipation och religion. Den svenska
kvinnorörelsens pionjärer i debatt om kvinnans kallelse ca 1860-1900, Stockholm 1999, s. 22
186 Hammar, 1999, s. 212ff.
187 Om motsättningarna mellan personhistoria och samhällshistoria, se t.ex. Petander, Karl, Historien och
personlighetstanken, Stockholm 1957, s. 58-76.
188 Westman, 1911, t.ex. s. 131, 259.
189 Inom notens parentetiska rymd vill jag ändå föreslå en associationstråd till det konservativa motståndet
mot tidens demokratiseringstendenser. Den konservativa, biologiskt och organismteoretiskt artikulerade
antipatin mot den obildade massan och synen på de högre klassernas funktion som överhuvuden är inte
alldeles ickeanalog till den profetsyn Westman lovordar genom Birgitta, även om jag inte finner bevis för en
uttalad politisk samtidskoppling i hans text. Westman, 1911, s. 94, 108, 109, 116, 120-121. Profeten som
budbärare, varnare och ledare för det kristna folket och samtidens konservativa motstånd mot politisk
jämställdhet och idealiserande av förmyndarstyret har grundläggande likheter. Jfr Möller, 2004, s. 50-51.
Närheten till den tyska andehistoriska traditionens antidemokratiska och ickematerialistiska ideal, med
fokus på siare och stora handlingsmänniskor, tillåter ju ett övermänniskoideal med rötter t.o.m. i
Nietzsches tankevärld.