Untitled - Åbo Akademi

505
nell legitimitetslicens hos biografen. Andræs ytliga analys och Stolpes amatörism
utmynnande i enbart subjektiva påståenden och kan betraktas som katastrofalt nyckfulla.
De psykologiska begreppen användes som täckmantel för att biograferna i fråga
skulle få fälla sina egna självsäkra omdömen.
Som delbiografiska inslag och som underlag i en fragmentariskt uppbyggd
antibiografi kan det psykobiografiska greppet säkert både spränga schabloner inifrån och
ge nya infallsvinklar och forskningsuppslag. Så fungerade antagligen de religionspsykologiskt
hållna biografierna av Westman och Fogelklou på sin tid inom det nationalromantiska
paradigmet och den oscarianska konventionen, även om den ena bands
alltför hårt vid den söderblomska evangeliska profettraditionen och den andra
tenderade att diffundera ut i konstens, samhörighetsintuitionens och den gränslösa
idealiseringens värld. Båda medförde det oaktat omvälvningar i Birgittabilden på sin tid
och etablerade nya kognitiva sammanhang kring hennes liv. Psykoanalytiska
tolkningsstrategier har en potential av kreativ funktionalitet. Förutsättningen är en
medvetet utvecklad tolkningskategori. Inlevelsepsykologin innebär eventuellt en större
fara för biografen att glida in antingen i samhörighetens oändlighetsvärld eller i de egna
fördomarnas/neurosernas projicerande aftonskymning.
Jan Bärmark och Ingemar Nilsson ger utmärkta riktlinjer genom sin psykobiografi
Människosonen men betonar tillika att den förståelse biografen eftersträvar aldrig kan
ersättas av psykologiska teorier. Begrepp och modeller från psykologin skall tjänstgöra
som byggnadsställningar som avlägsnas sedan väl huset byggts, menade Nilsson. Vi har
ingen Birgittabiografi som skulle ha lyckats i detta avseende. Den enda som kommer
nära är Berghs transformering av Sundéns psykoanalytiska mönster ”horkona/Kristi
brud” som han återetablerar i Birgittas pendling mellan ”naturligt jag” och ”idealjag”.
Min komparation mellan biografier och hypotetiskt identifierade hagiografier
stannar vid följande kriterier som värdering. De hagiografiska igenkänningstecken torde
vara följande:
- en oproblematiserad uppfattning om historisk tid
-textdominant okritisk efterklangsforskning
-avsaknaden av egna forskningsinslag eller nyskapande beläsenhet
-en psykologisk naivism
-avsaknaden av nya biografiska grepp, metoder och perspektiv
-ingen egen biografisk bildbelysning av biografisubjektet
-inga psykologiskt tecknade mönster och utvecklingslinjer
-avsaknad av komplikationer i relationer och ingen komplexitet i biografisubjektet
- en uppbyggelselitterär tendens i texttonfallet
-total beundran av/identifikation med biografisubjektet
-inget artikulerat medvetande om att visionerna oftast gäller Birgittas eget
predikament
-en genomgående eulogism
-inga reflektioner om den egna rollen som forskare/biograf
-inga frågor/ingen nyfikenhet inför det biografiska källmaterialet
-avsaknaden av vetenskapliga tolkningsmönster
-inga revisionistiska raster.