Untitled - Åbo Akademi

465
sina vänner i nyare tid har Birgitta egendomligt starkt förmått föra kristna i olika
traditioner nära varandra och utmana konfessionella låsningar”. 19
När tiden kommer till 1970-talets socialpolitiska decennium förstärks bilden av vår
huvudperson som bärare av det kristna alternativet gentemot en vänsterideologisk
reformpolitik. Hon blir framför allt en socialreformator och en jämställdhetsivrare, som
arbetar för den enskilde individen och alla olyckligt lottade socialgrupper. ”Socialvårdarbirgitta”
framställs till och med som bärare av ett klasshat. Denna bild är dominant hos
Sven Stolpe och Hjalmar Sundén. Sekulariseringen och den tilltagande pluralismen i
samhället reflekteras i Birgittabilden genom tidstypiska och rationalistiska tolkningskategorier.
Olika politiska samhällsideologier analyseras genom henne. Motståndet mot
samtidens vänsterpolitiska överideologi löper som en röd tråd genom Birgittaberättelsen.
Birgittas funktion blir nu ”debattbirgitta” eller ”megafonbirgitta” som ropar
ut den kristna tron som motkraft och människosyn i det socialdemokratiska avindividualiserande
Sverige. Dessa biografier är lika tabubrytande som decenniet där de skriver
in sig. Sexualiteten, barndomen och puberteten är de dominerande analyskategorierna.
Här möter vi ett ”paradigmskifte”: den pietetsfulla biografiken övergår i den moderna
biografins ohämmade nyfikenhet inför själsliga hemligheter och dunklare sidor i
biografijaget. Det undermedvetna blir en styrande förståelsefaktor. I Fogelklous biografi
såg vi hur skönlitteraturen påverkade biografins narration. I Sundéns och Stolpes
biografier utövar journalistiken ett ännu starkare grepp om texterna.
”Analysandbirgitta” tolkas och förklaras i termer som skall kunna förstås av
sekulariserade svenskar. Här inställer sig ett ”paradigmskifte”: den hildebrandska
”klimatväxlingen” visar sig i Birgittabiografiken.
Bakgrundsideologiska skiftningar gör att den religiösa förståelsen i 1900-talets
biografier över Birgitta genomgår olika faser och rör sig mellan olika livssynskontexter.
Lydia Wahlström befinner sig i en kristen enhetskultur och har en självklar förförståelse
för Birgittas religiositet. När den religionspsykologiska infallsvinkeln träder in i
biografiken etablerar den sig i en mycket domesticerad tappning jämfört med teoriturbulensen
på den internationella vetenskapsarenan. Birgittas helgonskap inverkar
eventuellt hämmande här; biograferna delar dessutom hennes tro och rör sig därför
hänsynsfullt i sina tolkningsanalyser. Det är också möjligt att ett visst moralisktypiserande
synsätt levde kvar som kvardröjande norm. Tiden var kanske ännu inte
mogen för en alltför freudianskt blottande förståelsetolkning. I Hjalmar Sundéns och i
Sven Stolpes psykologiserande tolkning bryts tidigare tabun. De freudianska
tolkningarna förenas dock med en moralisk-typiserande attityd.
Innan sekulariseringen börjar nå sin kulmen mot sekelslutet 1900 möter vi
Birgittabilder som kompareras med religiösa personligheter i andra utomkristna
religioner hos Toni Schmid och Hjalmar Sundén. Mystiken och visionerna ses ur ett
jämförande religionsvetenskapligt perspektiv. Den helt sekulariserade Birgittabilden hos
Hans Furuhagen, där helgonet har rensats på sin religiösa disposition och kristna
målmedvetenhet, utgår ur ett aktörs- och maktperspektiv. Furuhagen konfronterar de
tidigare religiösa förförståelserna med en helt sekulär tolkning. Vi bevittnar ett
”paradigmskifte” i Birgittabiografiken och möter ”profanbirgitta”. Bilden föregår den
återinkodning av kristna element som sker i Birger Berghs biografi. Religionen låter sig
inte längre förstås omedelbart i en avkristnad tid: den måste återerövras genom
medelbar kunskap. Vi har nu nått en tid som inte endast är sekulariserad utan lever i
19 Lind, Martin, 2003, Birgitta av Vadstena. Pilgrim och profet, red P. Beskow & A. Landen, Stockholm 2003, s.
393-396.