Untitled - Åbo Akademi

313
Jag menar att utgången ur konvergenstanken (utan förtigande av divergensens
karaktäriserande influens) gör att Fogelklou förmedlar en Birgitta som inte längre står
som representant för den främmande medeltidskatolska kulturen. Tidigare biografer
skrev i korsdraget av ett utmanande kulturmöte där katoliken och medeltiden stod för
”det främmande” medan man sökte efter storsvenskt nationalistiska drag i ”den
katolska Birgitta” för att ”nationalisera” henne. I Fogelklous levnadsteckning mognar
Birgitta biografiskt ut till en samkristen personlighet – om än inte konsekvent och
explicit ekumeniskt tecknad. Fokus i 1800-talsbiografierna och i Lydia Wahlströms
kontext låg på olikheter mellan katolskt och protestantiskt, mellan medeltid och samtid.
I Birgitta pekar den biografiska kompassen mot likheterna: tids- och konfessionsgränserna
upphävs när de spatiala kategorierna elimineras ur den själsligt-biografiska tolkningen
och den väsentliga kunskapen universaliseras. 391 Birgitta blir därmed metafysiskt
universell hos Fogelklou även om fornnordiska, delvis götiska, mentala element
implanteras i karaktären som positiva drag. 392
I min optik blir just begreppet intuition det centrala, och förrädiska, i Fogelklous
biografiska koncept. Detta begrepp skiljer sig essentiellt från begreppen sympati, empati
och förförståelse, vilka alla utgör nödvändiga element i den biografiska metoden, men
de senare låter sig smidigare distanseras och operationaliseras genom olika metoder.
Hans Larssons användning av begreppet är, som Inger Larsson framhåller, enklare att
hantera, eventuellt användbart även framledes genom sin samhörighet med vanlig logik.
Vi finner i detta begrepp en likhet med till exempel dagens kognitionsforskning och
kognitiva psykologi. 393 Hos Bergson ligger en implicit förening mellan etiska och epistemologiska
ideal. Hans metafysiskt influerade intuitionsbegrepp blir därför problematiskt
både i sig och uttryckligen i denna biografi. 394 Influenserna från Larsson och Bergson
åtskiljer. Det senare närmelsesättet verkar betraktas av dem båda som ett cementerande av olikheter medan
den förstnämnda förhållningen i sig implicerar en rörlighet och en transponeringsmöjlighet upp till ett
högre betraktelse- och igenkänningsplan.
391 Släktskapet till Bergson och hans biografiska syn är uppenbart här. Collins presenterar kärnan i denna så
här: ”In Bergson there is an implicit connection between ethical and epistemological ideals. People are not
free unless a certain variety of knowledge is universalized. If men are objects to each other, then no man
can ever be free. But if they have a form of knowledge based on a sympathetic reliving of the experience of
the time world of the other, if spatial categories are eliminated from their view of their fellow men, then
they can experience one another as free”. Collins, Douglas, Sartre as a Biographer, Cambridge, Massachusetts,
London, 1980, s.11. Denna universalism kan kanske betraktas som en historiesyn med anor från Geijer,
delvis vidareförd genom Hjärne. Se Torstendahl, ”Minimikrav och optimumnormer i svensk historieforskning
1920-1960”, 1988, s. 72. Vi möter en aggregation av geijersk och bergsonsk människo- och
historiesyn i Fogelklous Birgitta.
392 De götiska dragen var mycket framträdande hos Friedrich Hammerich och Elin Fries. De svenska,
urnordiska, dragen fortlevde som starka reminiscenser och stod tydligt avläsbara hos Gustaf Bergström och
Lydia Wahlström.
393 Larssons intuitionsbegrepp är inte metafysiskt impregnerat. Intuitionen är för honom inte skild från den
vanliga logiken. Intuitionen följer logikens lagar men tillämpar dem på ett finare sätt. Enkelt uttryckt avses
hjärnkapaciteten att överblicka enskildheter och sammanföra dem i en simultan anspänning till en enhetlig
föreställning. Det handlar om en variant av intelligens, adderad med känsla. Se Larsson, Hans,
Intuitionsproblemet – särskilt med hänsyn till Bergsons teori, Stockholm 1912, samt Larsson, Hans, Intuition. Några
ord och diktning och vetenskap, Stockholm 1910 (1892), s. 7-20.
394 Bergson menade att personligheten hos den biograferade utgjorde en enhet, som kunde fångas enbart
genom intuition. Genom att biografen anstränger sig i sin inlevelse nås en intuition, som stiger in i det
dynamiska biografisubjektet. Att placera olika separata faktaelement tätt intill varandra för att skapa en
livslinje eller en biografisk bild var, enligt Bergson, en otillräcklig metod. Om man analyserade enbart
utifrån missade man subjektets enhet. Denna intuitionsakt inkorporerade automatiskt en tidsinlevelse i den
biograferades samtid. Sartre, som i sina senare biografer influerades starkt av Bergson talar inte explicit om
intuition men gör en viktig distinktion mellan concept och notion. Det senare begreppet innebär en