Untitled - Åbo Akademi

440
Klosterregeln tolkas av Witt-Brattström som en av Birgittas medvetna insatser i ett
jämställdhetsperspektiv. Birgittas dubbelkloster, där bröderna är underställda
abbedissan och systrarnas intressen skulle komma i första hand, kallar hon för ”Birgittas
radikala sätt att vända på klosterhierarkin”. Hon menar att Birgitta, tack vare sin
tillhörighet till den absoluta överklassen i Sverige, kunde göra denna ”feministiska”
insats. 88 I motsats till flera andra feministers distans, eller rentav aversion, till
medeltidens klosterliv konkluderar Witt-Brattström med självklar tolkningsklarhet att
”rörelsen hade en stark dragningskraft på många kvinnor, som när de kunde välja,
föredrog ett långt liv i kloster framför ett kort liv i äktenskap med många barnsängar”. 89
Som textanalys har denna essä en viktig poäng ur revelationsforskningens
synvinkel. Witt-Brattström noterar inte det anmärkningsvärda i att Birgitta nästan aldrig
använder ordet ”jag” utan alltid omskriver sin egen person. Men genom dekonstruktionen
av moderskapets betydelserelevans i Uppenbarelserna framgår ändå att texterna
inte bara blev populära på grund av sin religiös-didaktiska funktionalitet. Deras syfte var
att framhäva det kvinnliga jaget. 90
Anita Göransson delar in kvinnoforskningen i två stadier: den kompletterande och
ideologikritiska fasen och forskningen om kön som analytisk kategori. Ellen Fries
Birgittabiografi ingår i det första kompletterande forskningsstadiet. Här återfinns ännu
ingen ideologikritik. Hos Lydia Wahlström, Ellen Key och Emilia Fogelklou möter vi
den kompletterande fasen utvidgad med en mer eller mindre uttalad ideologikriticism.
Ellen Key, Emilia Fogelklou och Maria Bergom Larsson står för en särartsfeminism
medan Lydia Wahlström mer tangerar ett jämlikhetstänkande ur ett könsneutralt, eller
socialt, perspektiv. Olikheten kan uttryckas som ett val mellan att betona det biologiska
88 Här är jag av avvikande mening. Jag förhåller mig synnerligen tveksam till en dylik tolkning. De
eskalerande kvinnliga klosterproblemen efter laterankonciliet 1215, som förbjöd instiftandet av nya ordnar,
torde snarare ha stimulerat Birgitta till denna rent praktiska lösning för att hålla systrarna med liturgisk och
pastoral arbetskraft innanför murarna. Vi skall minnas att Birgittas tanke med sammansättningen i klostret
är ett symboliskt förverkligande av urförsamlingen i Jerusalem med Maria (abbedissan) som kraftcentrum.
Birgittinklostren är f.ö. inte att betrakta som dubbelkloster i egentlig mening, vilket Tore Nyberg visar.
Nyberg, Tore, Birgittinsk festgåva. Studier om Heliga Birgitta och Birgittinorden, Uppsala 1991, s. 122-124. De
birgittinska ordensmännen, bröderna, skulle inte vara munkar med världsflykten som huvuduppgift. I dessa
kloster var det enbart nunnornas livsföring som fullt och helt skulle präglas av klosterliga element.
Ordensmännens uppgifter skulle till stor del bestå av element som inte hörde hemma i klostret, d.v.s också
en utåtriktad själavårdsgärning. Deras klosterliga bidrag räcker inte till för att göra nunneklostret till ett
dubbelkloster. Tore Nybergs övergripande hypotes är att den överhöghet Birgitta tillerkände abbedissan för
Birgitta själv torde ha framstått som den möjligast långtgående tillämpningen av en matriarkal grundtendens
inom ramen för samhällets och kyrkans principiellt erkända patriarkala helhetsstruktur. Endast ett
förnekande, eller ett bortfall av denna patriarkala helhetsstruktur under bibehållande av birgittinklostrets i
regeln angivna organisation, skulle ha förvandlat det till en matriarkal kulturskapelse. Abbedissans
disciplinära fullmakter inskränker sig dessutom till hennes roll som ordensöverhuvud för nunnorna och
även i denna funktion är hennes verksamhet bunden till konfessorns och biskopens medverkan och
uppsikt. Däremot framlägger Lars Cavallin en viktig aspekt när han påpekar att Birgittas klosterregel är den
första monastiska regel uteslutande för kvinnor som formulerats av en kvinna. Dessförinnan existerade de
kvinnliga klostren som bihang till manliga kloster. Cavallin, Lars, ”Manligt och kvinnligt i Birgittas
klostertanke, Heliga Birgitta – budskapet och förebilden, Föredrag vid jubileumssymposiet i Vadstena 3-7
oktober 1991, Kungl. Vitterhets historie och Antikvitets Akademien. Konferenser 28, Stockholm 1993, s.
189-191.
89 Witt-Brattström, 1993, s. 59.
90 Detta gäller inte enbart det kvinnliga jaget i revelationslitteraturen. Ineke van t’Spijker redogör i Fictions of
the Inner life för hur framsökandet av homo interior konstituerar denna genre redan på 1000- och 1100-talet.
Analysmaterialet utgörs här av texter av Peter Damian, Hugo av Saint-Victor, Richard av Saint-Victor och
William av Saint-Thierry. Van t’Spijker, Ineke, Fictions of the Inner Life. Religious Literature and Formation of the
Self in the Eleventh and Twelfth Centuries, Turnhaut 2004, s. 233ff. Jfr Witt-Brattström, 1993, s. 57.