Untitled - Åbo Akademi

362
karaktäristika. Målet är utmejsla Birgittas unikt egna drag och frammana hennes relief.
Metoden bygger på olikhetssökande och blir därför effektivt schablonmotarbetande.
Med tanke på hur betydelsefulla de lokala helgonen var under 1300-talet noterar
Schmid med förvåning att ingen av närmiljöns heliga kvinnor förekommer i Birgittas
texter. Detta förtigande av andra heliga kvinnor summeras upp i en bild av Birgitta:
Så mycket hon än var eklektiker, så många enstaka drag hon lånat från olika håll – den
blotta efterhärmningen måtte ha stridit mot hennes kynne. Efterhärmningen hos en
Scholastika, Humbelina, Klara av Assisi. Hon vill eller måste skapa något nytt, passande
för, anpassat efter den nya tidens krav, passande för hennes folk och för levnadsvillkoren i
Sverige. 61
Toni Schmids Birgittabild präglas inte enbart av biografisk kritiskhet. Snarare kunde
man tala om en långtdriven realism på basen av noggranna studier av revelationerna
parad med en insikt om människans ofrånkomliga fjättring vid det jordiska. Drömmar
och längtan är en sak i Schmids Birgittaframställning; de faktiska händelserna är en
annan. Överjaget sammanblandas inte med jaget. 62 Också när det gäller de många
mirakelberättelserna, och exorcism utförd av Birgitta, företräder Toni Schmid en
nyktert realistisk syn:
Sjukdomsfallen äro sådana som i dag räknas till nervsjukdomarna och skulle nu förklaras
närmast med suggestion, viljeöverföring och självsuggestion. De övriga – egentligen
kanske större – 'miraklen' kunna men behöva icke nödvändigtvis förstås på samma sätt.
Den skarpa gränsen mellan moralisk-intellektuell påverkan och en måttlig dos suggestion
är icke lätt att dra. /.../ Ännu i dag kan vetenskapen lika litet som på Birgittas tid och
omgivning undvara en faktor vid dessa helbrägdagörelser: den med särskild medfödd
läggning utrustade läkaren-undergöraren. 63
Schmid konstaterar vidare att Birgitta inte alltid lyckades med helbrägdagörelserna men
verkar ha haft den isländska föreställningens läkehänder medan hon levde. 64 Lika
nyktert resonerar hon kring uppenbarelsernas tillkomst och kallar dem litterära resultat
av Birgittas gudsumgänge. 65
61 Schmid, 1940, s. 142. Denna kommentar är väsentlig, anser jag. Det är anmärkningsvärt att ingen av de
heliga kvinnor som stått i spetsen för de kvinnliga ordnarna ens nämns av Birgitta, inte ens den heliga Klara
trots att Birgitta besökte Assisi. Ordensstiftarna i övrigt väckte ju genomgående Birgittas intresse och
dyrkan. De svenska lokalhelgonen Ingrid av Skänninge och Elin av Skövde noteras inte heller av Birgitta.
Ett par jungfrumartyrer, den heliga Agnes och Lucia, beundras av Birgitta, och genom Ambrosius lyfts
Tekla, Susanna och Judit fram som förebilder för de tre stånden jungfru, maka och änka, men i övrigt är
det enbart Maria som står som den enda förebilden för Birgitta. Jfr Reuelaciones celestes Book VI, ed. by
Birger Bergh, Stockholm 1991, Rev IV:71 samt Rev. IV:11,17,20,124, i sv. övers. Himmelska uppenbarelser,
band 2, bok 4, kap. 11 s. 48, kap. 17 s. 57, kap. 20 s. 63, kap. 124 s. 203. Se även samt Reuelaciones
extrauagantes, utg. av Lennart Hollman, Uppsala 1956, Extr. 63-64, i sv. övers. Himmelska upp., band 4, bif.
upp. 63-64, s. 164.
62 Skillnaden mellan vem Birgitta vill vara och vad hon är en väsentlig distinktion i biografierna av Hjalmar
Sundén och Birger Bergh där jaget och överjaget i texterna hålls noga i sär.
63 Schmid, 1940, s. 188.
64 Här går Schmid i rakt motsatt riktning jämfört med Emilia Fogelklou, som på basen av en berättelse ofta
utvidgade gärningen till en konstant egenskap eller förmåga hos Birgitta. Se Schmid, 1940, s. 188-189.
65 Schmid, 1940, s. 178-189 samt s. 190-191.