Untitled - Åbo Akademi

287
dras in som närvarande i texten, i ett slags dramatiskt evigt nu: stilistiken raserar
illusoriskt tids- och individmurarna mellan å ena sidan biografen och den biograferade
och å andra sidan läsaren och den biograferade. Den slutliga effekten är nästan
densamma som om biografin hade skrivits i första person singularis. 256 Steget till dagens
författarbiografier, där en författare i jagform skriver en äldre författarkollegas
(auto)biografi, är en linje dragen i vatten.
Fogelklous biografi visar även småsporadiska drag av den objektivt akademiska
formen. Författaren inleder med ett kapitel om typiska medeltida förnimmelseformer,
ett avsnitt av såväl kulturhistoria som mentalitetshistoria. Den objektivt distanserade
hållningen märks inledningsvis i de övriga kapitlen samt i mellanstycken där författaren
antingen har ansett att tilläggskunskap, förklaringar eller distansetablering till den
biograferade har varit nödvändig. I dessa textpartier antar hon en faktadokumenterande,
opersonlig och allmänt hållen ton. 257 Dessa textpartier bryter skarpt av mot den
dramatisk-expressiva berättarstilen och bildar biografins kontextuella grundstruktur.
Illusionen av objektivitet växlar med illusionen av upptäckten av ”det verkliga jaget”,
som Nadel formulerar den biografiska följdbetydelsen av detta biografigrepp. 258
Men bakom tematiken, faktareferenserna och det dramatiska tempot ligger det
biografisk-stilistiska episodierande grepp som Fogelklou använder boken igenom för att
komponera det mönster av mening och innehåll i Birgittas liv, som även läsaren känner
som ett slags ”själskomposition”: den synkroniska rytmen av en människas liv. Det är
den interpretativt analyserande biografiformen där levnadstecknaren delvis respekterar
behovet av objektivitet, men främst inser den narrativa nödvändigheten av betydelsebärande
mening. 259 Nadel noterar att biografer av den interpretativa och analytiska
stilen ofta brukar framstå som ”försvarsadvokater” för den biograferade. Det draget är
frappant i Fogelklous själsporträtt av Birgitta.
Fogelklous biografi är ett blandverk. Det interpreterande analysgreppet dominerar
även om jag hellre kallar Fogelklou en tolkande, förklarande, medlevande, medkännande
biograf än en kritisk och analytisk dito. Inlevelse och ”översättning” av den biograferades
känslor samt en tolkande empati präglar biografin. Kombinationen med den
expressivt litterära narrationen gör Fogelklou till en dramatiskt interpretativ biograf. Det
objektivt akademiska stilgreppet däremot är klart underordnat de övriga och underlagt
den litterära oscillationstekniken. Beträffande Romains konstaterande att ”biografen ser
genom förstoringsglas medan historikern betraktar genom kikarsikte” 260 kan Fogelklous
flitiga byte mellan de båda redskapen framhållas även om förstoringsglaset dominerar.
Oscillationen mellan Birgittas inre och yttre värld är så tätt och smidigt gjord i denna
biografi att jag hellre talar om en livsfläta än en metodisk oscillationsteknik.
256 Fogelklou, 1919, s. 12, 22, 62-74, 75-89. Om de inskjutna pilarna se s. 25, 44-45, 51, 55, 58-59, 75, 96,
110, 142, 152, 162, 175, 181, 187, 192, 195, 201. Också alla dramatisk-poetiserande pålagringar förstärker
den skönlitterära effekten, t.ex. s. 31, 52, 57, 89, 114-115, 137.
257 Fogelklou, 1919, s. 7, 25, 42, 54, 76, 96-97, 103, 106, 128-129, 150, 168-169, 183, 193-194, 217, 234, 240
samt Nadel, 1984, s. 172.
258 Nadel, 1984, s. 180.
259 Nadel uttrycker sig, 1984, s. 173, i följande ordalag: ”On cruical importance, however, is the recognition
of a persistent narrative precence in biography, even when the narrative is discontinuously broken up by
exerpts from non primary sources, or disrupted by digressions of historical or cultural events”. Fogelklou,
1919, s. 36-37, 58-59, 110, 111, 128, 175-177, 203.
260 Romain, 1948, s. 119.