Untitled - Åbo Akademi

230
Trots den hermeneutiska inriktningen och de postmodernistiska inslagen
förbindelsen ibland tunn till det sena 1900-talets positivismkritik och opposition mot
hela kausalförklaringsprogrammet. Den kunskapsrelativism och subjektivism, som har
präglat dessa debatter, lyser med sin frånvaro i Berghs biografi. 423 Däremot installerar
han sig själv både tryggare, självklart och subjektivt positionerad, i den biografiska
texten, än många andra biografer. Även om subjektivitet antyder att varje tolkning är
relativt beroende av uttolkarens egen tid visar Bergh ingen misstro mot det biografiska
projektet som sådant. Han placerar sig synlig och tydligt igenkännbar i texten och visar
ett djupt medvetande om biografin som ett möte mellan ett jag och ett du. Vi möter
inte den biograferade i rollen av forskningsobjekt. Birgitta är ett biografisubjekt i denna
tolkning, ibland rör hon sig fritt ibland färgas hon av biografen.
Berghs hållning till Birgitta erinrar om de komplikationer som artikuleras i den
forskning kring kulturmöten och interkulturell kommunikation som på senare tid lyfts
fram inom en mer kritisk-pragmatisk forskningsinriktning inom humaniora. 424 Var går
kommunikationsbarriärerna? Hur låsta eller obestämda är de? Hur bryts de ned för att
vi ska kunna kommunicera och förstå? I den interkulturella kommunikationsforskningen
handlar det om möten mellan olika kulturer. I Berghs biografi rör vi oss kring
gränser och gränsöverskridande mellan olika tidsideologiskt färgade kulturmiljöer och
livsåskådningsmässiga överideologier inom samma västerländska Europa. Frågan om
kulturell olikhet och förståelse är bärande i Berghs biografiska ansats. 425 Hans egna
kommentarer, ibland empatiskt inkännande ibland frågande eller direkt repellerande,
visar att gränsen är obestämd mellan det som är främmande och det som inte är
främmande och obekant. Berghs hållning manifesteras både av ett parafrasiskt ”ich
kann mich in sie nicht finden” och ett wittgensteinskt ”ich kann mich in sie finden”.
Pendlingen mellan polerna är inte ett svar eller ett mått på inlevelseförmågan. Svaret
stiger fram ur en hermeneutisk och mentalitetshistorisk kognitionsprocess. Å ena sidan
kan vi emellanåt ha en förståelsekapacitet inför något som tidsmässigt eller rumsligt inte
befinner sig inom vår kultur. Å andra sidan är det inte självskrivet att människor
upplever sig som en del av ett enhetligt meningssammanhang trots att de är starkt
etablerade inom sin kultur. 426 Att förstå en annan kultur innebär därmed inte att förstå
alla eller de flestas beteenden i den; det är att ”försöka hitta och förstå de inre kartor de
navigerar efter”. Det centrala är ändå inte kartorna, trosföreställningarna, värderingarna
i sig utan de handlingar i vilka de tillämpas. 427 Dessa komplikationer är inskrivna i själva
biografitolkningen i Den heliga Birgitta. Åttabarnsmor och profet, inklusive insikten om att
423 Jfr Elzinga, 1989, s. 247-248.
424 Jfr Elzinga, 1989, s. 256ff.
425 Frågan var relevant även för Emilia Fogelklou, men i hennes biografi försvann själva tanken på
biografin som ett kulturmöte med implicita problemkomplex genom den omedelbara intuitiva inlevelsen
och identifikationen. Genom att dekonstruera Birgittas filosofiska och teologiska ideologisystem visar också
både Birgit Klockars och Lars Bergquist på problemets relevans även om de inte inför mötet som en smidig
oscillation och som en premiss för den biografiska tolkningsförståelse på samma inherenta metodiska sätt
som Bergh.
426 Winch, Peter, 1995, ”Kan vi förstå oss själva”, ingår i Glänta 1-2/1995, s. 104f. Resonemanget utvecklas
i Nynäs, Peter, Bakom Guds rygg. En hermeneutisk ansats till interkulturell kommunikation och förståelse i industriella
projekt, Åbo 2001, s. 89-91 där även Wittgenstein apostroferas.
427 När jag jämför Berghs biografi med Fogelklous, Sundéns, Stolpes, delvis också Klockars, är Bergh utan
tvivel den författare som är mest medveten om främlingskapets komplikationer i mötet och
kommunikationen: den biografiska textens jag och du. De övriga biograferna vill ge en heltäckande
tolkningsbild; Bergh gör uppehåll vid frågetecknen.