Untitled - Åbo Akademi

358
forskning kring större problemhelheter. 36 För att teoretiskt och metodiskt kalla Birgitta
och hennes uppenbarelser (närmast det biografiska avsnittet i verket) för en biografi borde vi
nöja oss med Hippolyte Taines ord om den mänskliga karaktären och anse att dessa
kriterier räcker till för att skapa ett biografiskt utkast:
Jeder Mensch reduziert sich in den Augen des Menschenkenners auf drei oder vier
Hauptzüge, die durch fünf oder sechs bezeichnende Handlungen vollständig zum
Ausdruck kommen. 37
Utanför de metodologiska och teoretiska skillnader mellan historiker (kikarsiktet) och
biografer (förstoringsglaset), som etablerades av Jan Romain, kan man framhålla att det
finns en nyansskillnad mellan en individualistisk och en individcentrerad människosyn.
Som historiker behandlar Schmid Birgitta individualistiskt i hennes samhällssammanhang
men hon skapar inte en sammanhängande individcentrerad skildring. 38
Birgitta och hennes uppenbarelser är främst en vetenskaplig personhistoriskt inriktad
monografi i den objektivt akademiska stilen. Tonvikten är lagd vid det teologiskt
tematiska innehållet i revelationerna och vid Sveriges politiska historia, inte vid Birgitta
själv. Ett av kriterierna för en biografi borde vara läsbarhet utan förkunskaper. Så är inte
fallet här; Schmid riktar sig främst till en trängre krets av fackhistoriker och teologer.
Den biografiska texten påminner om life- and letters-biografin och positivismens
personhistoriskt sparsmakade faktaåtergivning. 39
1.2 Birgittabild
Historikern ser genom en kikare, biografen genom förstoringsglas, läste vi hos Romain.
I Toni Schmids kikarsikte blir Birgitta aldrig riktigt tydlig, även om hon sporadiskt
zoomar in henne i närbild. 40 Förstoringsglaset plockas aldrig fram som verktyg.
36 Vi såg redan ovan, kap. II, att också Erik Lönnroth deklarerade samma syn på det biografiska studiet
flera decennier senare. Individen är antagligen inte ett intressant studieobjekt för företrädarna av den
historiekritiska skolan utan snarare ett medel att söka svar på andra frågor i historien. Med Erik Lönnroths
ord kan man också sammanfatta Schmids biografiska teori och metod i det vetenskapligt monografiska
arbetet: ”Historievetenskapens uppgift är att genom kritiskt underbyggda allsidiga förklaringar av vad som
skett förstöra och ersätta agitatoriska mytbildningar/.../och låta det förgångna leva sitt eget liv inför
eftervärlden och skänka den sanna erfarenhetens visdom”. Citerat ur Lönnroth, Erik, ”Modern
historievetenskap”, Vetenskap av i dag, red. G. Aspelin & G. Tureson, Uppsala 1940, s. 189-192. Jfr också
med Anders Ohlssons biografiska syn. Biografin utgör för honom en kontext bland andra och kan aldrig
slutgiltigt spegla den biograferades innersta liv, tankar, böjelser, begär. Fakta och händelser bör
problematiseras kunskapsteoretiskt eftersom de utgör summan av kulturellt betingade observationer och
kunskapsprocesser. Ohlsson vill undvika det dualistiska schemat med livet som en fast punkt i förhållande
till texten genom att låta olika texter speglas mot varandra. Hans konklusion om att en biografisk
tolkningskontext inte skall gälla alla textstudier, talar för en syn på det biografiska studiet som ett
delperspektiv i en vetenskaplig forsknings- och förståelseprocess liknande den Erik Lönnroth företrädde
ovan. Den biografiska tolkningskontexten får aldrig slutgiltigt legitimera en tolkning, summerar Ohlsson. Se
Ohlsson, Anders, Ohlsson, Anders, ”Vad kommer efter författarens död?: om den biografiska kontexten”,
Tidskrift för litteraturvetenskap, 23/1994, s. 15-26.
37 Citerat genom Kirn, 1955, s. 60.
38 Schmid, 1940, t.ex. s. 38-39, 45-47, 68-71, 76-82, 116-118, 139-142 samt Romain, 1948, noter ovan.
39 Jfr Romain, 1948, s. 54-57.
40 Romain, 1948, s. 119.