Untitled - Åbo Akademi

skeden och friktioner (omvälvande upplevelser, traumata, paradoxer) i en människans
liv och gör sitt urval och sin bedömning av källmaterialet i en tolkande forsknings- och
skrivakt. Som en form av tolkande biografi pekar Österberg på nätverksbiografin, som
fokuserar på relationen mellan människor. I nätverksbiografin tas tesen om att
människan skapas i mötet med andra människor på allvar. I synnerhet inom
kvinnoforskningen har nätverksbiografin fått skärpt aktualitet. En annan typ av biografi,
som Österberg lyfter fram, är antibiografin. I antibiografin utgår författaren från att en
människa är fragmentiserad, undflyende och ologisk och låter den insikten få följder för
den biografiska formen. Resultatet skulle bli ett slags postmodern biografi likt en rad
korta klipp på film. Ibland kan ”läsaren ana en linje, men lika snabbt bryts den av igen”.
Eva Österberg experimenterar tankemässigt med en ännu friare form av antibiografin.
Hon tänker sig en biografisk text där samma människa och samma handlingar visas upp
på flera olika sätt i förbryllande ”short-cuts” – utan att biografen talar om vilken version
som är den rätta. 137
3.4 Reflektioner om dubbelrenässansen
Biografin, romanen och självbiografin har flera gemensamma nämnare. Det kan ibland
vara enbart en tids- och kulturfråga vilken genre som för tillfället är populärast.
Stilmässigt kan man framhålla att biografin och romanen alltid har lånat fritt av
varandra. På 1700-talet när Rousseau skrev sina Bekännelser stod biografin högt i kurs.
Historieskrivning och memoarer hade bättre status än romaner. 138 En trend i dagens
litterära klimat är att framstående författare bygger upp sina romanberättelser till en
biografisk-realistisk illusion. P-O Enquist och Agneta Pleijel är bara två av de mer
namnkunniga i svensk samtidslitteratur. 139
Biografin har upplevt en renässans de senaste åren. Bernhard Eric Jensen, dansk
biografiforskare och specialist på historiska fackbiografier, tvekar inte att tala om en
veritabel biografibölja. Vi kan iaktta en hel industri för levnadshistorisk produktion från
och med 1900-talets sista decennier. 140 Men egentligen ser vi en renässans i dubbel
bemärkelse. Dels finner vi ett förnyat intresse för biografin som litterär och
vetenskaplig form både bland forskare och bland läsare. Dels ser vi en renässans i själva
biografitekniken. Hans Vammen konkluderar:
Den renæssance, som biografin oplever i disse år, har jo det til fælles med den ”rigtige”
renæssance at der ikke er tale om genoptagelse of den traditionelle biografi, men om en
virkelig fornyelse af genren, udsprunget af en ny opmærksomhed på at historien skabes af
mennesker. Både for den empiristiske og dele af den marxistiske forskning fremstod
samfundet som et autonomt system, der udviklede sig efter upersonlige love, isoleret fra de
enkelte individer. Det er her den nya biografi frembyder sig som en mulighed for at bruge
enkeltpersonligheden som et prisme, hvori historiens lys brydes, og derved opnå en dybere
forståelse af vekselvirkningen mellem individ og samfund. Personligheden anskues
samtidig i sin individualitet og i sin historicitet. 141
137 Österberg, 1996, s. 326-330.
138 Swahn, Sigbrit, ”Tradition och uppbrott i fransk litterär biografi”, Den litterära biografin, red. Magnus von
Platen, Göteborg 1989, s. 74.
139 Jag tänker här till exempel på P-O Enquists roman om Lewi Petrus, Lewis resa, och Agnets Pleijels
roman Lord Nevermore.
140 Jensen, Bernhard Eric, ”Den faghistoriske biografi – som experimentarium betragtet”, Livet fortalt
litteraturhistoriske og faghistoriske biografier i 1990´erne, red. A.B. Richard och B.E Jensen, Roskilde 1999, s. 114f.
141 Vammen, Hans, ”Anm. af Kristof Glaman: Bryggeren”, Historisk Tidsskrift 91, 1991, s. 543.
66